Min lokala hjälte

Små hundar måste också få springa fritt

Debatten om hundrastgårdar har böljat friskt under lång tid och tydligt visat hur skriande behovet är. Många hundägare välkomnade möjligheten att låta hunden få springa fritt på vissa bestämda platser.

Min hund har dock ingen glädje av det då hon är en dvärghund och alla platser är så långt från hemmet i centrala Trollbäcken att hon inte skulle orka leka om vi promenerade dit. Vitsen att gå ut med hunden är ju just det, att gå. Det lockar inte att behöva ta bilen för en hundpromenad, med fri lek.

Vi med små hundar behöver verkligen en rastgård för just små hundar. På flera platser. Hur mycket vi än älskar stora raser så vill vi inte alltid konfronteras med stora glada hundar som i ren glädje sopar mattan med våra småhundar. Många är också oroliga att släppa sina småhundar inom områden där koppeltvång inte råder därför att det även innebär att större raser leker och springer där.

Många gånger klagas det på att hundar vistats inom de olika förskolornas områden efter stängningsdags. Varför tror ni att det är så? Ibland kan det nog vara lite bus och stora hundar inblandade. Men ofta har jag sett att hundägare med små, riktigt små hundar har låtit dessa få leka där. Säkra innanför stängslet till förskolan. Med en egen rastgård för småhundar skulle de företeelserna försvinna.

Det kan inte vara så svårt eller dyrt att sätta upp en liten rastgård på ett par ställen.Vi kunde åtminstone få en inhägnad i anslutning till hundklubben, till glädje för Tyresös duktiga hundungdomar.

Dagmar