Stora risker med god man

I vårt samhälle finns gamla och sjuka som har god man som ska hjälpa dem med att sköta räkningar och samhällskontakter. Det är på många sätt en skör och utsatt grupp och det är just därför de fått en god man. Den senaste tiden har det debatterats i tv om gode män som har misskött sina uppdrag. Ibland kan det röra sig om förskingring, ibland om försumlighet.

Trots alla diskussioner och reportage i media har inte det värsta framkommit. Det värsta är att ingen myndighet är ekonomiskt ansvarig för det som förskingrats. En person med god man får helt enkelt skylla sig själv om något sådant händer. Om inte den gode mannen själv kan betala tillbaka vad som förkommit så blir den drabbade utan pengar. Om till exempel en god man förskingrar 400 000 kronor och döms för detta men har så låg inkomst så ingen utmätning kan ske blir den drabbade utan pengar. Det finns nämligen ingen ansvarig myndighet som ersätter vad den drabbade förlorat.

Man kan verkligen tala om att det är på egen risk man har god man. Överförmyndaren tar inget ansvar för det. Trots att överförmyndaren har utlovat en lämplig och erfaren person till uppdraget som god man och trots att överförmyndaren är den som enligt lag ska ha tillsyn så står den drabbade där ensam när en förskingring upptäcks. Vi har inte sett att något politiskt parti har satt ned foten i den frågan och krävt en lagändring.

När nu en ny lag om gode män ska diskuteras i riksdagen om några veckor bör det här diskuteras. Vår fråga är: Tycker ni politiker att en person som har god man som förskingrat får skylla sig själv om gode mannen inte kan betala?

Christina Markgren, diakon, Skarpnäcks församling