Svårt att kritisera

SVAR på insändaren ”Rädd för andra cyklister” den 9 juli:

Tur att Fridkulla använder signatur när hen dristar sig till att ogilla barnskratt. Risken finns annars för lynchning. Alla måste älska alla barn nämligen.

Där jag bor – i innerstan – har jag cirka 100 ungar på dagis utanför fönstret. Klockan 7.30 varje vardag börjar det. Vrålandet och skrikandet. Nu har jag lärt mig att acceptera glädjetjut, men aldrig någonsin kommer jag att stå ut med den hjärtskärande gråten från någon liten krake som inte alls gillar att bli lämnad av föräldern. Ingen tycks bry sig heller.

Dessutom undrar jag varför man inte utnyttjar möjligheten att lära barn någonting vettigt i den ålder då de är som mest receptiva. Istället för låta dem springa runt och skrika?

Myggan