Tid för pedagogik saknas i förskolan

Vi har en förskola i Sverige men det finns inga pengar till material och vi får inga vikarier. Förr fick vi åtminstone välja – material eller vikarier!

En grupp med 1–2-åringar är cirka 15–17 barn och en 4–5-års grupp 25–26 stycken. En dag är en pedagog borta eller utlånad till de mindre barnen.

Man har då ansvar för 13 barn själv på den stora avdelningen eller är två personal på 16 små barn varav många ettåringar.

Det är inte skolbarn vi pratar om utan förskolebarn! Bland dessa 25–26 barn är det många som vill ha uppmärksamhet.

Visst, de barn med vassa armbågar som behöver hjälp, de ser till att få det. Men de finns de som inte gör sina röster hörda och inte har vassa armbågar.

Jag är totalt slut när jag kommer hem på kvällarna.

Mitt huvud värker och det susar i mina öron. Var det för det här jag studerade och tog mitt studielån? Nej!

Man pratar om Läroplanen, LpFö 98/10. Men nej, i dag är det bara omsorg och att se till att barnen inte gör sig illa. Är det pedagogik?

Jag är djupt besviken på mitt arbete och mina arbetsförhållanden. Men framför allt är jag så ledsen och bekymrad och rejält oroad för de barn jag ska ta hand om. Visst det är lätt att säga: Men byt jobb då. Men jag har ingen annan utbildning och jag älskar verkligen att arbeta med barn. Jag vill ges bra förutsättningar för att kunna ge dem en bra start i livet ihop med hemmen.

Jag vill kunna möta varje barn, utmana dem, vara en medforskande pedagog, ha roligt ihop, uppmuntra. Jag vill inte säga nej, säga vänta flera gånger om dagen, skynda på, ha bråttom, höja rösten, behöva säga: nej, jag kan inte leka nu.

Det är dags för alla runt omkring barnen att reagera, föräldrar, förskolechefer, barn och utbildningsnämnden, politiker, pedagoger med flera.

Jag reagerar nu. Vad gör du?

En pedagog