Trygga människor blir inte fascister

Sverige var ett land som höll ihop. Ett land med stark sammanhållning, ett land som gjorde orden “allas lika värde” till mer än bara ord. Till verklighet. Det landet är vi inte längre. Där ligger svaret på varför rasismen ökar i Sverige, och i Stockholm. Den ökade ojämlikheten de senaste åren har gett rasismen en god jordmån att växa i.

Olof Palme sa: ”Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser.”

Rasistiska partier växer i Sverige av en anledning. Ingen föds att avsky andra människor, det är något man lär sig. Man lär sig det när känslan av otrygghet ökar och inga andra svar erbjuds.

Det bästa botemedlet mot rasism är ett samhälle som håller ihop, där både du och alla andra kan leva bra liv, utan rädsla och oro. Samhällets sjukdom är inte att vi diskuterar invandringen för lite, sjukdomen är i stället att folk inte får ordentliga jobb, att en bra bostad blivit en fråga om förmögenhet, och att du faller hårt om du snubblar till.

Svaret på rasismen är mer jämlikhet. Trygga människor blir inte fascister eller rasister.

Anders Österberg, ordförande Akalla S-förening

Sara Gunnerud, S-kvinnor i Stockholms stad