Vallentunasjön kräver rätt åtgärd

Svar på insändaren Vilka alternativ finns det för sjön den 23 juli:

Lennart Eriksson efterfrågar konkreta förslag på hur Vallentunasjön kan restaureras. Detta därför att den utfiskning Vallentuna och Täby kommuner hittills prövat inte givit önskat resultat. I dag är sjöns siktdjup 35 centimeter, det vill säga som innan utfiskningen påbörjades.

En metod som använts med framgång i näringsrika sjöar (bland annat sjön Fladen i södra Stockholm) är att binda näringsämnet fosfor i bottensedimenten. Detta kan ske genom att tillsätta aluminiumsalt och/eller kalk. För att tillföra rätt mängd krävs dock pålitlig information om tillförsel av fosforn och mängden fosfor i sjön, det vill säga hur stort det årliga tillskottet till sjön är, jämfört med den mängd som redan finns i sjön.

För att restaureringsarbetet ska lyckas, krävs god kännedom om hur Vallentunasjön fungerar som ekosystem, inklusive hur näring och organismer omsätts i vattnet och bottensedimenten. Tillförlitliga mätningar i miljön gör det möjligt att fortlöpande modifiera åtgärdsprogrammet allt efter hur sjön utvecklas.

En intressant parallell till Vallentunasjön är sjön Fysingen i Upplands Väsby, som även den dränerar näringsrika områden. Fysingens vatten är dock mindre grumligt, med ett väsentligt bättre siktdjup (flera meter). Dessa olikheter bör undersökas närmare eftersom här kan finnas indirekta förklaringar till Vallentunasjöns dåliga vattenkvalitet.

Sven Blomqvist, docent i system­ekologi och ansvarig för masterkursen i akvatisk ekologi, Stockholms ­universitet