Vår hund dog efter veterinärens slarv

Vi vill dela med oss av vår hemska historia för att ingen annan ska behöva gå igenom samma sak.

I maj 2014 hämtade vi hem vår efterlängtade valp från Prag. En hund som vi valt med omsorg. Under året som gick kunde vi konstatera att hon hade allt man vill ha av en brukshund. Dessutom var hon full av charm och påhitt som gav en enorm glädje.

Men allt tog slut i juni 2015 då vi tvingades avliva henne.

Hon hade plötslig blivit dålig. Flåsig, trött och drack mycket. Vi sökte hjälp på ett djursjukhus som ingår i en större koncern. Vid besöket fick veterinären information om hundens tidigare flytningar som behandlats och läste igenom journalen.

Ultraljud gjordes. Cystor på äggstockarna och något med livmodershalsen. Operation var nödvändigt. Efteråt fick hunden gå hem redan efter drygt två timmar. Antibiotika fick vi inte. ”Det skriver vi inte ut”, blev veterinärens svar.

Men hunden blev inte bättre. Det kunde ta tid att tillfriskna, sa de på djursjukhuset när vi ringde.

Till slut hade vi ett återbesök. Besöket tog sex minuter. Veterinären lyssnade på hjärtat och kände lätt på buken och sa: ”Jag som veterinär anser att hon är frisk.” Det spelade ingen roll vad vi sa.

Till slut bokade vi tid på annan klinik och där kom svaret, efter ett ultraljud. Hunden hade en inflammation i operationsområdet. Den hade spridit sig och hjärtat hade tagit stryk. Inget fanns att göra.

I journalen från operationen läser vi att man redan då konstaterat inflammation i livmodershalsen.

Vårt val av djursjukhus kostade vår älskade hund ett stort onödigt lidande – och även hennes liv.

Annica och Lennart