Vi måste cykla på vägen

svar på insändaren ”Sluta lek Giro d’Italia på allmänna vägar” den 14 april:

Jag är bilist, cyklist och fotgängare. Jag kan lugnt påstå att rollen som cyklist är klart tuffast, rollen som bilist klart enklast – i alla fall i det cykelfientliga Järfälla.

85–90 procent av bilisterna visar hänsyn, tar ut avstånd när de kör om, och beter sig som man kan förvänta sig. Men sedan finns de som tycks vara beredda att utsätta cyklister för fara, bara för att hävda en rätt som de tror sig ha. Nämligen företräde till bilvägarna. För om jag inte är ute och cyklar (ursäkta ordvitsen) har cyklister samma rätt till bilvägen som bilister, i alla fall på 30-, 40-, 50- och 70-sträckor.

Det jag vill ha sagt är: Det finns ingen cyklist som vill vara i vägen för en bilist – någonsin. Vi befinner oss motvilligt på ”era” vägar för att de cykelbanor som finns inte är dimensionerade för att cykla fort (alltså träna) på.

Att göra det vore att utsätta fotgängare för samma fara som vissa bilister alltså tycks vara beredda att utsätta cyklister för. Det är det, tack och lov, få som vill.

Med kudde i rumpan