Vi verkar sjunka långt ner i Iphoneträsket

Hur ser världen ut i framtiden om alla undviker mänsklig kontakt och bara kommunicerar med smileys? frågar sig insändarskribenten. arkivfoto: ulrika lind
Hur ser världen ut i framtiden om alla undviker mänsklig kontakt och bara kommunicerar med smileys? frågar sig insändarskribenten. arkivfoto: ulrika lind

Att ha en telefon som har allt, är det höjden av lycka, eller är det höjden av att vara populär?

Hur kommer det sig att varannan människa har lyckats skaffa sig en Iphone? Jag tycker att det är helt otroligt. Visst man betalar inte en fast avgift utan små summor i taget och har sen inte en aning om slutsumman (som brukar ligga på drygt 5000 kronor). Det gör att fler människor faktiskt har råd med en Iphone.

För 5 000 kronor kan man göra mycket, man kan uppleva saker som man faktiskt kommer ihåg i stället för att lägga minut efter minut på något man hade klarat sig lika bra utan.

Om man står på tunnelbanan och lyfter huvudet endast tre centimeter så kan man se. Man kan se hur världen ser ut, världen som har blivit ett chattforum dit folk hellre vänder sig än att se folk i ögonen och säga något.

Visst, bekvämt kan man ju tänka, men vad händer sedan? Utvecklingen lär ju knappast stanna år 2012, nej verkligen inte.

Jag kan tänka mig framtiden som en socialt handikappad värld som inte vet hur man utrycker kroppsspråk utan vet i stället hur man gör alla sorters smileys på datorn. När en mamma ska läsa sagor för sin två åriga son på kvällen har hon inte tid. Hon ska bara kolla en sak på sin Iphone.

Skit i din jävla Iphone och lev ett liv du inte kommer ångra i stället.

Jag kan ändå inte säga att jag är emot Iphone. Skulle gärna vilja ha en själv faktiskt. Men för att utrycka mig rätt kan jag väl säga så här: jag är livrädd att fastna i träsket med min Iphone och aldrig komma ur. Fast jag har lovat mig själv att inte låta det hända.