Vuxna kan vara mer oregerliga än barn

Skribenten ger sig in i debatten om barn på caféer och frågar sig om barnen är problemet i frågan och jämför med vuxna på krogen.
Skribenten ger sig in i debatten om barn på caféer och frågar sig om barnen är problemet i frågan och jämför med vuxna på krogen.

Familjers uppförande på caféer har förts upp på tapeten. Många olika synpunkter har förts fram, och en del av det som har hävdats gäller självklart icke acceptabla beteenden, som till exempel hur föräldrar gör vid sanitetsbestyr.

Om man vill gå och fika med sina barn, hur går tankegångarna då? Jag kan gå vartsomhelst, så får det bli hur det blir. Eller: Vilka möjligheter finns att parkera barnvagn? Finns skötrum? Finns det utrymme och möjlighet för barnen att röra sig? Samt säker­ligen en hel rad andra frågor man kan ställa sig inför cafébesök med barn.

En annan faktor som ofta är rådande i den här typen av debatter är dubbelmoral. Många ondgör sig över att barn springer runt, är allmänt stökiga och oregerliga. Men hur ser det ut på en ordinär finlandskryssning? Vilka är det där som springer runt och är allmänt oregerliga? Inte är det barnen. De står ofta storögt och ser på hur konstigt de vuxna beter sig.

Och hur ser det ut på krogen på helgerna? Där råder för det mesta en inte särskilt fridfull atmosfär, för att utrycka det beskedligt.

Jag är ingen psykolog, långt därifrån. Däremot har jag under en lång följd av år arbetat med barn, och vet en del om hur de kan bete sig i vissa sammanhang. Om föräldrar tar med sig sina barn på café, och sedan sitter och pratar med sina vänner, eller är upptagna med sin telefon största delen av tiden, hur känner sig barnen då? Vad kan man tänka sig att barnen gör? Risken är mycket stor att de hittar på saker för att få uppmärksamhet. ”Hallå, jag är här, bry er om mig!”

Frågan blir: Vari ligger problemet?

Bo Flodin

Många ondgör sig över att barn springer runt, är allmänt stökiga och oregerliga. Men hur ser det ut på en ordinär finlandskryssning?