Det är en strålande dag. Vårsolen värmer när jag och en kollega är ute på årets helt klart mysigaste jobb: Vi ska gosa med nyfödda killingar och lamm på 4H-gården i Hågelby. Killingen försöker stånga min hand och lammet somnar när jag kliar det bakom öronen.

– Vilket lyxigt jobb ni har som får göra sådant här och få betalt, säger en av gårdens anställda. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Plötsligt bryts idyllen av att mobilen börjar vibrera frenetiskt. Notiserna rasar in om ett larm om explosion, mitt på ljusa dagen.

Ber oss vara försiktiga

Snabbt sätter vi oss i bilen och drar iväg mot Tyresö. Det är en bit från Hågelbyparken så på vägen hinner jag ringa polisen, som är ytterst fåordig. Det gör mig lite orolig.

Fem minuter bort från platsen så ringer min redaktör och berättar att det finns misstankar om terrorbrott. Hon ber oss att vara försiktiga.

Väl på plats visar det sig att det inte är någon fara för allmänheten, Säpo och polisen har gjort ett tillslag och ingen har skadats. Då slår det mig hur absurd situationen är, nästan komisk. På bara några minuter gick vi från busiga djurbebisar i strålande sol till en Säpo-insats mot personer med koppling till IS, som enligt åklagaren ska ha förberett ett terroristdåd. Hitta en skarpare kontrast, jag väntar.

Gåfotboll och rättegångar

Sällan har väl själva kärnan i lokaljournalistiken framstått så tydligt. Precis som med livet så går det härliga hand i hand med det tunga. Gåfotbollen och rättegångarna är viktiga båda två och när riksmedierna snabbt packar ihop sina kameror och mikrofoner för att dra vidare till nästa jobb så står vi kvar.

Dessutom så hade det nog till slut blivit långtråkigt att bara gosa med djur dagarna i ända, hur bedårande de än må vara.