Titta på fotot ovan: Bilden av ett misslyckande. Fram mot pumparna borde det ha varit kö. Istället är det tomt.
Misslyckandet ligger hos våra politiker. Inte hos OKQ8 som under ett försök på fem orter säljer det biobränsle som i ett huj får ner utsläppen under nivån för miljöbilar!
Låter som ett aprilskämt, men det är dagens sanning: Bara tredjedelen av den koldioxid som vanlig bensin släpper ut.
Dessutom förnybar, till stor del tillverkad av oljeväxter och rester från livsmedelsindustrin. Plus den för 95-oktan obligatoriska tio procenten etanol. Biobensinen funkar i alla bilar som idag tankar E10.
Anledningen till den uteblivna kön vid automatstationen i Enköping är enkel:
Biobensinen är en krona dyrare per liter. Inte tvärt om. Vid fototillfället för två veckor sedan 18,58 att jämföra med 17.59 för den vanliga 95-oktaniga bensinen.
Staten likställer nämligen miljövänlig biobensin (samma sak gäller för biodieseln där du hittar den) med det ”förhatliga” fossilbränslet.
53 procent av literpriset på bensin och 61 procent för dieseln är skatt (oktober 2021, källa SvD).
För att förklara det tokiga: Du betalar energiskatt, koldioxidskatt och skatt på råvaran. Ovanpå detta lägger staten moms. Inte enbart på själva bränslet, utan också på skatten. Det vill säga, skatt på skatten!
Dessvärre gäller skatt på skatten också biobensin och biodiesel. Alltså samma som för det nedsmutsande fossilbränslet. Det som ”till varje pris” ska bort, bort, bort.
Men ”till varje pris” är inte att sänka skatten på miljöalternativet. Inte ens med en krona. Eftersom biobränsle är dyrare att tillverka blir OKQ8:s och tillverkaren Nestes miljöbränslen just en krona dyrare litern – och därmed ett slag i luften. Tack för det, staten!
Självklart har du inte undgått att se hur priset på vanlig bensin och diesel fortsätter att rusa iväg.
Redan nu ligger vi etta i Europa när det gäller dyraste dieseln (nästan tre kronor före tvåan Belgien och trean Finland). För bensin är vi femma (1,50 kr under ettan Nederländerna).
En del politiker lever i tron att vi precis som i privatbilismens barndom på 50- och 60-talet fortfarande kör för vårt höga nöjes skull. Ett superhögt pris borde alltså dämpa glädjen.
Ack, så fel de har. Bilen är för många enda alternativet för att komma till jobbet, handla eller lämna barn till förskolan. Alla kan inte bo på Söder i Stockholm med tunnelbanan runt hörnet.
Bensin- och dieselpris älskar vi att hata. Vi ruskar på huvudet, svär – och tankar.
Året var 1971. Min farbror Gunnar hade en mack i Arboga. När bensinpriset passer-ade en krona (motsvarande sju-åtta idag) suckade Gunnar uppgivet, låste sin mack och gick hem: ”Nu har ingen råd att tanka längre”.
Gunnar fick stöd av dåtidens guru bland motorjournalisterna, Expressens Lennart Öjesten: ”Ofattbart med en krona litern, nu måste regeringen göra något”.
En sak lever kvar efter 50 år: Varje nivå, varje prishöjning, känns lika ofattbar. Idag tankar vi för att vi måste. 400 000 för en elbil är för många en dröm. Elbrist ännu en mardröm.