Många namn, och många är dom. Buick efter Buick.
Jag går mellan raderna och beundrar linjerna, kromen, kraften i V8:orna, men mest av allt jobbet bakom glansen: Hundratals, kanske upp mot tusen timmar i garaget.
Något slår mig: Bilarna är i samma ålder som sina ägare. Runt de 60.
– Hela jänkarkåren pikar 1958. Mycket krom, jag gillar krom.
Micke Andersson är från Bålsta. Berättar om sin och brorsans verkstad där de tillbringar så gott som all fritid med att meka veteraner.
Snabb räkneövning: Micke har en 58:ans Buick Century. Micke själv är av årsmodell 1960. Bilen är 63 år. Micke 61. Alltså två år yngre än bilen.
– Ända sedan jag var en liten snorvalp visste jag att det här är precis det jag ville ha.
Arrangerar gör Chatarina Mårtensson från Enköping och Christian Pejje Lundström, Bro. Du mötte dem i den här krönikan nyligen.
I regnvädret räknar jag in exakt 55 jänkare av ett och samma märke: Buick.
– Vi har legat runt 70 de tidigare fyra åren, men med tanke på vädret är vi fullt nöjda, berättar Chatarina. Helt klart uppskattat att alla Buick-entusiaster fått sin egen dag här i trakten.
Vid horisonten hänger mörka moln. Kanske ett tecken. Det börjar bli rätt så mörkt också för de här entusiasterna. Och då tänker jag inte på bilarnas eller ägarnas stigande ålder.
Många riktigt stora arrangemang har fått problem. Rätt naturligt är att många irriterar sig över cruisingen som stundtals korkar igen trafiken, men värre ändå är själva ordningsproblemen – i klartext ett jädrans oväsen från enorma högtalare i en del bilar. Classic Car Week i Rättvik står av det skälet nära gravens kant.
Rättviksträffen var coronainställd för andra året i rad, ändå fick runt hundra bilägare böta tusenlappen efter en ny lag för störande av ordning - just på grund av högt ljud från skrålande högtalare. Micke Andersson:
– Det tråkiga är att det alltid följer med en svans i gamla 740 eller sönderhoppade Chevor. Det enda de bryr sig om att de ska ha 8 000 watt i bildj-n.
När jag tar upp ordningsproblemen, astronomiskt långt borta här i Skokloster, får jag ungefär samma bekymrade svar oavsett vem jag talar med.
Micke var i Rättvik under inställda Classic Week:
– En polare har stuga i trakten, och vi är ett gäng som alltid träffas där den här veckan. Att allt organiserat var inställt gjorde nog strulet värre. Svansen kommer alltid. Går inte att snacka med dom. Får bara ett finger.
Hur mycket helgon var ni själva i 20–30 års åldern? Svarar gör Nettan Lundqvist, en av de legendariska Häxorna från huvudsta´n – fortfarande still going strong.
– De som förfasade sig över oss kom självmant för att titta på hur vi bar oss åt. Helgon var vi inte men det var inte heller, någonsin, huvudsaken för oss att djävlas med andra.
Nettan gör ingen hemlighet av att hon är undrande inför morgondagen:
– Bara inte svansen förstör så mycket att det blir stopp för både cruising och de riktigt stora träffarna. Men tyvärr, jag har mina aningar.