Läget för de bilhandlare jag talat med i Enköping och Bålsta är lika bistert som för hela branschen. Väntetiden för en ny vagn har passerat halvårstrecket och det mesta står still.
Orsaken är brist på halvledare, små aktiva delar till alla de elektroniska komponenter som finns i en modern bil. Om inga nya bilar levereras blir det inte heller några inbyten.
Om du ändå inte gett upp i sökandet kan det behövas en del kunskap för att undvika de värsta fällorna.
Pratade nyligen med Boo Wennerberg, tidigare arbetskamrat på Vi Bilägare och en av Sveriges mest kunniga journalist när det gäller begagnade bilar.
– Sverige har av tradition en gammal fordonspark, helt enkelt för att vi vårdar våra bilar. Till bilden hör att Volvo, som länge dominerade marknaden, gjorde bilar som höll jäkligt länge. Ålder 20–30 år med 100 000 mil på mätaren är ingen ovanlighet.
Enbart positivt?
– Nej, Volvo 240 och 740 var och är enorma klimatbovar. Men idag har flertalet av de här bilarna skrotats eller förpassats till A-traktorernas värld.
Tar vi inte längre hand om våra bilar?
– En del av sanningen är att vi blivit bekvämare. Väldigt få fixar byte av olja och filter på egen hand, fast det är enkelt.
Kan man alltså fortfarande meka med sin bil?
– Så länge du inte kommer in på elektronik, ja. Men titta in i en modern verkstad. Mekanikern sitter framför en laptop. Med elbilarna försvinner fyra femtedelar av allt skruvande.
Själv försökte jag byta glödlampor häromdagen, Gick inget vidare…
– Nästan cyniskt från biltillverkarna. Helt enkelt alldeles för trångt i motorutrymmet på många bilar. För att komma åt att byta glödlamporna på båda sidor måste du ofta demontera batteriet. Om ens det räcker.
Varför har det blivit så här?
– Återförsäljaren gör ingen vinst. Marginalen är nere i några få procent. Så det gäller, med tillverkarens hjälp, att med alla medel knyta kunden till den egna märkesverkstaden och därmed få in slantarna på andra sätt.
Okej, men om jag nu ändå ska köpa en begagnad bil, hur ska jag undvika fällor & fel?
– Finns många sajter du kan kolla, typ Transportstyrelsens hemsida. Väldigt svårt att fiffla med en bils bakgrund numera.
Vad ska jag absolut undvika?
– Att lita på någon som säger att han har som hobby att köpa och sälja bilar. Där ska varningsklockorna ringa.
Största fällan?
– Skulder kopplade till bilen. Kan bli trista bekymmer om bilen inte är fullbetald eller har kvarstående skulder typ trängselavgift och p-böter.
Ditt bästa tips?
– Finns en tjänst som heter Carfax, kostar ett par hundralappar, men där får du veta mer än du till och med hoppats på. Men Transportstyrelsens gratistjänst är bra den också.
Något extra svårt att skydda sig mot?
– Att bilen är krockskadad och åtgärdad på ett snyggt sätt. Du kan kolla på en teststation eller rostskyddsverkstad om du kan få hjälp med en my-mätare. Originallacken har ett betydligt tunnare skick än det som blir vid efterlack.
Tycks som det finns anledning att återkomma till Bosse W. Hör av dig till mig om du har egna frågor.