Fin restaurang på Nybrogatan. Sommelieren skakar på huvudet när svärmor ber om en karaff husets. ”Men bara en liten, egentligen tycker jag att vin smakar surt. Hemgjord hallonsaft däremot – har du smakat det någon gång?!”

Vi får veta att det varken finns husets eller karaffer men en riktigt intressant vinlista.

Allvarligt tar han fram en flaska. Svärmor får smaka av. Tystnad när hon tar en klunk ur det stora, smakfullt designade glaset.

– Vet du vad det luktar? säger hon med med sin tydliga småländska till sommelieren.

– Som ladugården på gården där jag växte upp! Hö och lite koskit!

Galenskap!

Hon ler. Jag känner mig stel i kroppen och säger att vinet är trevligt och att cabernet sauvignon alltid är ett bra val.

Svärmor hängde även med på visning i en lägenhet med Stockholmsvita väggar. Doftljus och en stor skål med lime i köket.

Många människor, ändå lågmält. Därför hörs hennes samtal med mäklaren tydligt genom rummen.

– Vad kostar en sådan här då?

– Ja, utgångspriset är alltså...

– FEM MILJONER? För detta? Vilken galenskap! Det får du en herrgård för i mina trakter.

Sammanbiten för jag svärmor ut genom dörren, nickar hej då till en mäklare i moderiktig kostym som med något som ska likna leende säger att han hör av sig om vi vill lägga ett bud.

Tiden går

Svärmor, jag vill så gärna säga förlåt. Det har gått många år sedan du hälsade på och jag ibland blev så där stel och snipig. När vi nu kommer till dig på äldreboendet i Växjö vill jag säga att jag så ofantligt mycket saknar din friska fläkt över stan.

Skulle du vara här om så bara för en dag skulle jag skratta och klappa på din arm och du skulle få slänga käft med hur många sommelierer och mäklare som helst.

Du förstår, åren har gått och numera förstår jag inte varför allt sådant där gjorde mig så trist och osäker. Jag skulle så gärna vilja säga det till dig, men all den energi du hade finns inte riktigt längre och dina minnen har suddats ut. Någon ny chans med dig i Stockholm kommer jag aldrig att få.