Min lokala hjälte

(rubrik saknas)

Får det lov att vara en skvätt granbarrsolja? Kanske lite friterad fönster­lav eller en salt tungkyss i form av en välsmakande sjökorall?

Lokaltidningen Mitt i guidar dig bland rå­varorna som får dig att höja på ögonbrynen och ger dig känslan av att ­vilja dyka rakt ner i en myr.

Toppkockarna låter allt oftare grönsaker spela huvudrollen på menyerna. Vi tog fasta på trenden och gav oss ut på grönsaksjakt.

Växter i regnbågens alla färger ­ligger packade i rader i Väst­berga industriområde. Det är kallt i det gigantiska kyllager som förvarar frukt och grönt och hit kommer grönsaker från hela världen. Men nära är bäst.

– Det ska vara närodlat, ­lokalproducerat och konsumenten vill ha en story bakom råvaran, säger Kent Beyer på Sorunda grönsakshall.

Om inte närodlat vinner så är unikt en tumregel. Bananblomma, svart rättika och finger lime.

Den sistnämnda är galet syrlig och har en lika galen prislapp.

– De kostar omkring 1 000 kronor kilot, men det är mest flyg­resan som kostar, säger Kent Beyer.

Jag vet bara att nackhåret står rakt ut efter att ha smakat och jag pressar i mig en söt liten kiwai (minikiwi) för att ta udden av syra­attacken i min hals.

Vi snubblar över en vit plastback fylld med sockertång – en svensk slemmig, snorigt nyttig enorm alg. Vi driver vidare i lokalen och smakar frenetiskt på ostronblad och örter.

Några vackra flower sprouts ligger i ett tråg, korsningen mellan brysselkål och grönkål ger en krispig liten blomliknande kålsort som är fantastisk att fritera. Enligt Kent Beyer ligger växten på alla kockars tunga och det är lätt att förstå varför när jag slaktar en naturell i en tugga.

Kent Beyer fortsätter att mata mig. Jag får smaka på en bit ceder. En jättecitron som faktiskt inte smakar särskilt god naturell.

Enligt Kent Beyer ska man sylta skalen inklusive det vita och allt. Jag föredrar att pilla lite på de italienska pinjekottarna.

Kottar liksom. Vem älskar inte kottar?