Min lokala hjälte

Runt 1 700 anmäls försvunna varje år

Nära 1 700 personer anmäldes försvunna förra året bara i Stockholms län.

Några råkade ut för olyckor. Andra försvann helt frivilligt.

– De allra flesta som försvinner kommer tillbaka, konstaterar kriminalinspektör Christina Ullsten.

Enligt polisen är tre grupper överrepresenterade bland dem som anmäls försvunna. Ungdomar, som många gånger avviker frivilligt, äldre som har gått vilse och personer som Migrationsverket efterlyser i samband med asylärenden.

Av dem som anmäls som försvunna är det mellan 25 och 30 personer varje år som aldrig påträffas.

Olyckor som exempelvis drunkning ligger bakom en del av fallen, enligt Christina Ullsten.

– Det finns också människor som inte vet om att de är efterlysta utan befinner sig i ett annat land, säger hon.

För polisen är det viktigt att snabbt bedöma vilka insatser som ska sättas in för att hitta den försvunne.

– Är det barn eller gamla som har gått bort sig sätter polisen in jätteresurser. Anmäler däremot någon sin bror som försvunnen sedan tre månader blir det snarare ett utredningsarbete. Då är det också möjligt att göra en internationell efterlysning, säger Christina Ullsten.

– Samtidigt är det inget brott att försvinna. Påträffas man avförs man som efterlyst och får reda på vem som har gjort efterlysningen. Sedan får man själv bestämma om man ska ta kontakt med den personen eller inte.

Om en person har varit försvunnen i minst fem år kan anhöriga ansöka till Skatte­verket om att dödförklara personen.

– Men att bli dödförklarad är en juridisk sak som handlar om arv och försäkringar, inte en polisiär sak, säger Christina Ullsten.

Har det hänt att någon har dykt upp efter att ha blivit dödförklarad?

– Ja, det har hänt, men vanligt är det inte.

I hela Sverige anmäldes drygt 7000 personer försvunna 2013. Omkring 350 av dem var efterlysta i mer än 60 dagar.