Här hamnar dina borttappade löständer och kramdjur

Omkring 100 000 resenärer per år tappar eller glömmer något i SL-trafiken. Men var hamnar alla borttappade mössor, handskar och nycklar egentligen?
Mitt i har besökt platsen där sökandet kan få ett lyckligt slut – hittegodscentralen.

Klockan är strax innan 11 en måndag i centrala Stockholm. Längst med Klara östra kyrkogata, ett stenkast i från Sergels torg, köar lite mer än en halvfull skara människor. Alla har de en sak gemensamt. De saknar något.

Men gemensamt har de även hoppet om att det kan bli ändring på det. För om bara sekunder öppnas nämligen dörrarna till SL:s hittegodscentral.

– Det är på måndagar som trycket är högst. Folk tenderar att tappa bort saker på helgerna, säger Michel Bergquist, chef på hittegodscentralen.

Handskar till förbannelse

Här trängs lådor med handskar och mössor i långa rader. Mitt emot ligger glasögon i alla dess former och väggen bredvid pryds helt av nyckelknippor som vittnar om ångestfyllda insikter om tomma fickor.

Dagligen startas omkring 500 sökärenden hos hittegodscentralen. En dels görs över telefon, men likt personerna som nyss köat utanför, är det många som dyker upp direkt på plats.

Det första de möts av är kunddisken där de uppger information om vad som tappats. Om föremålet tillhör någon av kategorierna mössor, handskar, halsdukar, paraplyer, glasögon eller nycklar blir de insläppta genom en spärr och får själva leta igenom lådorna.

På SL:s hittegodsavdelning på Klara östra kyrkogata.

Nycklar upphittade i augusti och september. Varje år får centralen in närmare 5 000 nycklar. Foto: Åsa Sommarström

Kepsmysteriet får sin början

En av dem som precis släppts in är Lars Rune, 76, från Lidingö. Han letar efter en svart keps som han köpte av hembygdsförbundet för ett par år sedan.

Med den beigea reservkepsen på huvudet berättar han om försvinnandet som skedde i augusti på en resa till Gnesta.

– Först var det buss, sedan t-bana och så pendel med byte. Jag tror det var i värmen på pendeln som jag tog av mig kepsen och lade den bredvid mig, säger Lars Rune och lyfter bort en annan beige keps och letar vidare.

På SL:s hittegodsavdelning på Klara östra kyrkogata.

Lars Rune, 76, från Lidingö letar efter sin svarta hembygdskeps som han glömde på pendeln i somras. Foto: Åsa Sommarström.

Finns mer att se

Längre in på lagret – i ett kassaskåp – förvaras föremål av högre värde och som kan kopplas till person. Till exempel plånböcker med kort och kontanter, bilnycklar, telefoner samt SL:s accesskort, det överlägset mest upphittade föremålet i SL-trafiken.

Här plockar Tasadduq – en rutinerad sökare med 40 år inom SL – med van hand fram en plånbok som en av resenärerna ute vid kunddisken väntat på.

– Det hela är lite som ett detektivarbete, säger han.

På SL:s hittegodsavdelning på Klara östra kyrkogata.

Tasadduq hittar snabbt en plånbok som ska lämnas till ägaren. Chefen Michel Bergquist kollar ärendenumret. Foto: Åsa Sommarström.

De mer udda föremålen

Förutom rader med allt från handväskor till resväskor, hanteras även föremål av mer udda natur inne på lagret. En fjärrkontroll till TV:n och en Rubiks kub sticker ut just nu.

Men då och då hamnar även en uppsättning löständer på hyllan.

– Det konstigast måste däremot varit en sån blyväst mot strålning som man måste ha på sig när man är med någon som röntgas, säger chefen Michel Bergquist.

På SL:s hittegodsavdelning på Klara östra kyrkogata.

En fjärrkontroll som upphittats i SL-trafiken hör till en av de mer udda föremålen som kommer in till centralen. Foto: Åsa Sommarström.

Ett kärt återseende

Samtidigt, tillbaka ute i kunddisken, står söderortsbon Gunnar Gunnarsson, 68, för att ta emot en annan ganska udda ägodel.

– Jag blev kaxig när jag gick av pendeltåget. Några steg ut på perrongen upptäckte jag att jag glömt rollatorn bakom de stängda dörrarna, säger han och tackar glatt.

– Oftast möter vi glada resenärer. En som fick tillbaka sin mycket värdefulla fiol ville ge oss alla en puss på kinden. Men det finns ju även de som är uppgivna såklart.

Vanligaste hittegodset i Stockholm

Kepsmysteriet avslutas

En av dem ser ut att bli Lars Rune som fortfarande inte fått en skymt av den försvunna kepsen från augusti, och mest troligt är hoppet ute.

Alla föremål som kommer in till centralen sparas nämligen i tre månader. Därefter åker nycklar till metallåtervinningen och kläder skänks till välgörenhet.

Något som ändå kommer som en tröst.

– Det är ju en bra grej och det känns skönt att kepsen får fylla sin funktion på annat håll, säger Lars Rune och lämnar hittegodscentralen.

Hittegods i siffror

Centralen har cirka 100 000 kundbesök per år om man slår ihop telefonsamtal och besök i kunddisk. Dagligen ligger det på ca 400-500.

Återlämningsstatistiken ligger på cirka 45 procent av allt som är av värde.

En stor del av arbetet för personalen består av att eftersöka kunden. I de fallen hämtar cirka 85 procent ut sina saker.

Handskar, mössor/kepsar, halsdukar och paraplyer registreras inte. Dessa fyra kategorier kommer periodvis in i enormt stora mängder. Under vinterperioden kommer det in nästan 100 handskar om dagen.