Här behöver aw-hänget inte kosta skjortan

Fyra malmar, fyra barer, fyra timmar. Sunkpatrullen testade några av innerstans billigare hak utifrån kriterier som renlighet, stämning, käk och öl.

18.03 stiger Sunkpatrullen in på Lion Bar på Hornsgatan. Alla har de varit här förut, men aldrig i tjänsten.

På Lion Bar bryter de vinröda väggarna av mot en fondvägg med New York-skyskrapor, gamla LP-plattor i taket och mörka träbord. Lugna ballader blandas med sorlet från besökarna som utgörs av en majoritet snubbar samt ett äldre gäng med två damer, som trängs borta vid baren. Stället har inga lampor.

– Jack-Vegas-maskiner, sex tv-apparater, en storbildsskärm och skärmar med menyer är det enda som lyser upp. Det är anmärkningsvärt, utbrister en patrullmedlem.

Beställer gör man i baren. Men käket serveras vid bordet. Den utsvultna gruppen kastar sig girigt över de fettdrypande potatispinnarna.

– Mycket grillkrydda. Det gillar man.

Men bearnaisen (eller är det bara majonnäs?) måste definitivt komma från en påse enas de om, stabbig och inte särskilt välsmakande. Trots det lyckas de smälla i sig allt, inklusive var sin öl.

På Dovas på S:t Eriksgatan (läs historien om krogimperiet Dovas här) lyser väggarna också röda, annars är sporttemat med lagtröjor och fotboll på storskärm markant. Jack-Vegas-maskiner finns för den som känner sig manad.

Belysningen är här betydligt bättre, kanske lite för bra för att grovhångla i som det unga paret mittemot. Resten av gästerna, som den stora mannen i skinnväst, har troligen passerat 60- strecket.

Pommesen är krispigare än tidigare, men smaken sämre. Bean är betydligt fettigare och någon fatöl finns det inte heller. Här är det flasköl som gäller.

Hur som helst. Det går inte att klaga på servicen. En uppmärksam servitör ser till att ordna fram ett bord så fort sällskapet kliver in, dagens aw-special presenteras och beställning tas vid bordet.

Under den knappa timmen patrullen är där hinner servitörerna komma och plocka och fixa vid en handfull tillfällen.

Patrullen rullar vidare till Crazy Horse på Sveavägen (eller är det ett värdshus i vilda västern?). Stora vagnshjul, tavlor med amerikansk ursprungsbefolkning och citatet ”That’s a lot of bull” pryder de, även här, röda väggarna.

Beställning görs i baren. Här lämnas patrullen i fred på gott och ont. På bordet ligger lite salladsrester som inte torkats bort sedan tidigare gäster. Pommesen är för mjuka och bean för smaklös.

När klockan passerar 21 dämpas belysningen, Tina Turner ljuder i högtalarna och mysstämningen är total. Särskilt hos grabbgänget bredvid som vrålar ”slicka, dricka, sug!” när det är dags för tequilashots.

Strax före klockan 22 trillar patrullen in på Österhof. Lokalen är näst intill tom, så när som på en ung och en äldre man som ensamma kollar kvällens fotbollsmatch. Då och då ger de ifrån sig spontana hejarop.

Här är väggarna inte längre röda, utan både de och borden är vita och skinnsofforna svarta.

När det är dags för beställning upptäcker patrullen två saker: Det är både det absolut dyraste stället och det enda där ett par medlemmar blir leggade.

Priserna har stigit i takt med att vi förflyttat oss, på Östermalm är det knappt att man kan hitta ett endaste ställe med riktigt låga priser, konstaterar patrullen.

I övrigt är pommesen sådär, men bean är utan tvekan den godaste, tråkigt nog eftersom att ingen kan förmå sig att äta upp den efter all annan skräpmat som slunkit ner under kvällen.

Fyra starköl och pommes med bea senare ska kvällens vinnare koras. Men det enda som patrullen kan komma överens om är: Aldrig mer pommes frites.

Fakta

12 andra billiga hak

Här är några fler krogar som säljer mat och dryck som inte gräver några djupare hål i plånboken.

SÖDERMALM:

Snövit Ringvägen 147

Gröne Jägaren Götgatan 6

Söderkällaren Tjärhovsg. 12

KUNGSHOLMEN:

Löwenbräu Fridhemspl. 29

Theodora S:t Eriksgatan 55

Retro bar S:t Eriksgatan 22

VASASTAN:

Bar 08 Sveavägen 88

Treat Roslagsgatan 2

Lion Bar Sveavägen 39

ÖSTERMALM:

The Londoner Karlav. 52±54

L’Angolo Engelbrektsplan 2

Treat Roslagsgatan 2