Fin fransk kokkonst i glashuset

De funderar på vad som egentligen låg i glashuset vid Norrmalmstorg tidigare. Gourmand minns när det byggdes och har för sig att det kallades palmhuset då.

Gourmé kommer bara ihåg Pressbyrån, som finns där än, och att det fanns något slags fik på övervåningen.

En smal kopparlysande trappa leder dem strax upp från köks­planet till nämnda övervåning där restaurang Vau de ville har sina matbord.

Fönsterplatser är det gott om eftersom ju huset är av just glas och vännerna hamnar vid ett bord för två med utsikt mot torget.

En trevlig och påpasslig servitris kommer genast fram till dem. Lokalen är inte ens halvfull trots att det är lördagskväll.

– Jag är hungrig och har fått i mig för lite kantareller denna höst, säger Gourmé och beställer en kantarelltoast (145 kronor) till förrätt.

Han njuter av de skogssmakrika kantarellerna som dock kunde varit lite knaprigare.

Den frusne Gourmand faller genast för hummersoppan (155 kronor) vilket han både gläder sig åt och ångrar lite när den väl hamnar framför honom på bordet.

– Den har en distinkt och fin hummersmak men är bara lite för mäktig, nästan mer som en gräddig sås än en soppa, tycker han.

Ett säkert kort på Vau de ville är ostronen som finns såväl naturella (28 kronor/styck) som gratinerade (145 kronor för tre). Båda varianterna får klart godkänt med mycket Atlantensälta, härlig doft och fräschör.

En av etablissemangets dyraste rätter är pepparsteken (335 kronor). Två stora möra välstekta oxfilébitar serveras härligt blodiga och med fin textur.

Även här har lite för mycket grädde använts. Denna gång i såsen som annars har fint grönpepparsting. Men det är en petitess, Gourmand är mycket mätt och nöjd.

Tonfisk, rödtunga eller lax är frågan för den som vill ha fisk till varmrätt. Gourmé slår till på grillad tonfisk ”niçoise” med dijonnaise (265 kronor).

– En skön variant på salladen. Tonfisken är dock lite torr fast välgrillad och salladen med potatis, grönsallad och förlorat ägg är fräsch med inlagda syrliga kronärtskockor och små minioliver med sting.

Crème brulèe (95 kronor) är ett måste på ett franskt brasserie. Den smakar utmärkt, konstaterar Gourmand.

En citrontarte (90 kronor) med täcke av italiensk maräng, tjock botten av läcker mördeg och en syrlig lemoncurdfyllning är Gourmés val.

– Synd att jag är så mätt bara. Det finns inte riktigt plats för den här läckerbiten.

Det blir en rask promenad hela vägen hem i den småkyliga höstkvällen.

Gourmand, som är lite av en frankofil, är mycket belåten med kvällens spis, men en sak irriterar honom:

– Jag förstår bara inte att en restaurang som kallar sig fransk inte bemödar sig att kolla upp stavningen på sin meny. Så trött på oförmågan att stava till get på franska.

– Om chèvre uttalades som grevé så skulle accenten se likadan ut men det gör det ju inte, suckar han.

Jag är så trött på oförmågan att stava till get på franska.

Fakta

Vau de ville

Mat: Klassiskt franskt kök med bland annat anklever och kanin.

Miljö: Ljus och luftig lokal en trappa upp i gamla palmhuset.

Pris: Varmrätter 175-335 kronor.

Fakta

Foto: Anna Z Ek