Kul vikingastuk men mat utan finess, typ

Så mycket bättre vet jag inte om det blir, men man kan ju alltid hoppas, säger Gourmé när han och Gourmand tar sig ner i en smal gränd från Västerlånggatan på väg till eurodiscokungen E-types nyöppnade vikingakrog Aifur.

Där välkomnas de å det hjärtligaste av den tidsenligt ekiperade hovmästaren tillika inroparen eller vad man ska säga.

Med en tordönsröst som överröstar sorlet nere bland långborden där gästerna sitter bänkade på tjocka skinn av alla de slag påkallas de båda vännernas ankomst. Applådåskor och jubel från de redan bänkade gästerna utbryter och de slår sig ner vid ett långbord ihop med några tyska gäster.

Snart blir de varse att samtliga ankommande gäster välkomnas på detta anmärkningsvärda sätt.

– Underbart, utbrister Gourmand, och slår sig ner med ett vackert sirat glas i järnsko, fyllt med husets egen mjöd.

De vackra källarvalven är målade i gult och ockra med sparsmakat utsirade vikingatida ormgirlanger och med replikor av spjut, skidor, hjälmar och sköldar och i taket svävar ett litet skepp.

Förrätterna kallas i menyn för aptitretare men fungerar även som huvudrätter.

Láns aux Medows, mjöd- och gräddkokta musslor (154 kronor) är en fin anrättning, rikligt med färska musslor i en god gräddsky där mjödets sötma visserligen är på vippen att ta över.

Gourmé tar på rekommendation av den välmenande servitrisen in svartsoppa med knaperstekt lammstek (158 kronor). Den gör honom stum, dock ej av hänförelse.

– Oj, oj, detta var en väl häftig röksmak för min del.

Grytan på vilt-och rotsaker (154 kronor) är vacker i anden men seg i köttet och egentligen helt utan den utlovade smaken från de stora skogarna.

– Visserligen är jag rejält mätt redan nu, men jag ser fram emot mina gotländska glödhoppor med strunkamos (rotmos) (198 kronor), säger Gourmand och hoppas att varmrätten ska få honom på bättre humör.

Men han blir ack så besviken när det visar sig vara några skivor senapspanerat lammkött med ett visserligen vackert ockragult men smaklöst mos.

Han är mer än mätt och ger redan här upp ambitionen att ta sig an menyn med snask och sötsaker.

Varjagernas (ryssarnas benämning på inflyttade nordmän) helstekta dvärgkyckling med ört- och morotsfrumenty på bulgur och äppelcidersky (226 kronor) faller Gourmé ändå för. Han funderar dock över om bulgur fanns i landet på vikingatiden.

– Men kycklingen har ju inte förändrats så värst mycket på tusen år, konstaterar han torrt.

Till de tyska gästerna i andra änden av bordet bärs en slags galghängare i miniformat in. Från denna dignar ett antal, visar det sig, rätt smaklösa skivor av Halvdans stekta entrecôte (265 kronor). En skål med honungsslungade rotsaker, örtsärklandssås och bönsallad att dela på gör tyvärr inte mycket för att höja smaken.

Den stabbiga maten har tagit ut sin rätt och bara Gourmand mäktar med dessert. Hedhjelms nötkaka stående i polskt sött mjöd (98 kronor) är dock en sockerchock helt utan finess som mer eller mindre tar knäcken på honom.

– Det kan bli en riktigt snygg turistfälla, men mer än maten är det skådespelet och miljön man kommer att minnas efteråt, säger Gourmé.

Fakta

AIFUR

Mat: Frejdigt mastig och rustik mat med rötter i nordisk vikingatid. Miljö: Långbänkar draperade med lammskinn längs långbord under höga källarvalv. Pris: Varmrätter 189 -265 kronor. Vissa förrätter finns även som hel portion.