Min lokala hjälte

Öl och korv lockar stans hipsters

Ryktet om en tysk ölhall en korvlängds avstånd från Sveavägen har nått de matglada herrarna. Väl inne i lokalen, som tidigare inrymt den irländska kultpuben Limerick, står det klart att Bierhaus på kort tid blivit ett nytt vattenhål för cityhipsters.

Långborden är fullsatta, i baren trängs törstiga sällskap runt de 18 tyska ölkranarna. Utöver kvalitetsöl är Bierhaus specialare hemstoppad korv. Köttet är beställt från Tyskland och en tysk slaktare står för hantverket.

De beställer skummig ale i väntan på bord och sveper med blicken över träpanelerna.

– Jag var lite orolig för ”oktoberfest”-stuk, men inte en tyrolerhatt i sikte, konstaterar Gourmé lättat.

Väl till bords beställer de en charkplatta (120 konor) att dela på. Snabbt sveper en servitör i slaktarrock med autobahntryck förbi med ett urval tyska klassiker i form av korvar, rökt skinka, rättika och pickles. Enkelt och gott, om man petar bort den beska oströran obazda.

Även om korv spelar huvudrollen på Bierhaus finns alternativ. Gulaschen (180 kronor) är en vällagad och mustig historia med stora fina bitar kött och lätt kaneltouch. I grytan simmar ljuvlig, stekt knödel.

Även schnitzeln (200 kronor), får väl godkänt. Ett dasslock stycke saftigt kalvkött är här i sällskap av rårörda lingon och stekt potatis.

Men – besöker man Bierhaus finns ingen anledning att inte äta korv. Upplägget är enkelt: 12 korvtallrikar finns på menyn, alla kostar 100 kronor styck inklusive tillbehör och serveras på smörgåspapper.

Först ut är nürnberger, fingerlång fläskkorv med fralla och surkål.

– Korven är köttig och surkålen smakar precis som den ska, man känner både sidfläsk och fänkål, säger Gourmand.

Även weisswurst, en gråvit, tjockkorv med uppfriskande citronsmak, går hem liksom den nästan svarta, krämiga blutwursten.

Bockwursten är ungefär lika festlig som en lunchkorv, men alla sorter känns vällagade. Standardtillbehör är potatis och två olika sorters senap. Inte särskilt sofistikerat, muttra Gourmé.

– Och det är snålt med kryddor. Särskilt lammchorizon borde det vara mer drag i, tycker han och sätter istället gaffeln i currywursten.

Denna tyskarnas mesta gatumat, som till och med förärats ett museum i Berlin, är som sig bör skuren i bitar och dränkt i currypulver och ketchup. Till det gatukökspommes med majonnäs.

– Bra bukfylla, men inte mer än så, säger Gourmé.

Köttkoman avbryts av personalen som upplyser dem om att köket snart stänger. Gourmand tjatar till sig en apfelstrudel (75 kronor).

Desserten är en ganska torr sockerpudrad degklump men Bierhaus har ändå gjort honom lycklig. Även om grannbordet brister ut i allsång, och trots att det dinglar pretzelkringlor från ljuskronan, känns Bierhaus inte plojigt och är långt ifrån en brölig oktoberfest.

Personalen är proffsig, stämningen hög och korven är stoppad med kärlek.

Med varsin doggybag skiljs vännerna åt i vinternatten.

Jag var lite orolig för ’oktoberfest’-stuk, men inte en tyrolerhatt i sikte.

Fakta

Bierhaus

Kök: Hemgjord korv, surkål och rustika tyska klassiker.

Miljö: Träpanel, långbord, bullrig men gemytlig stämning.

Pris: Korvtallrik 100 kronor, varmrätt 100-200 kronor.

Fakta

Foto: sebastian davidsson