Vår nyhetsförmedling ska vara korrekt och allsidig.

Vi är noggranna med detaljer och vad som påstås om vem i våra artiklar.

Vi har ett kritiskt förhållningssätt till källor.

Vi kontrollerar sakuppgifter så noggrant det går med hjälp av oberoende källor.

Vi gör tydlig skillnad mellan faktaredovisande delar och kommenterande delar av en artikel.

Våra rubriker och ingresser ska väcka intresse och locka till läsning, men alltid ha täckning i texten.

Vi försöker återge alla berörda parters ståndpunkter i artiklarna.

Vi ger personer som kritiseras i artiklar möjlighet att bemöta kritiken vid samma publiceringstillfälle.

Vid pågående webbpublicering får vi i varje enskilt fall bedöma om det är okej publicera och ange att vi aktivt söker personen. Vid exempelvis granskningar är det bra att dokumentera hur vi sökt en part om vi inte lyckats nå denne (så att vi vet vad ”Mitt i har sökt…” innebär).

Vid ansvarsintervjuer ser vi till att den granskade får möjlighet att svara på alla mot denne riktade påståenden i artikeln, inte bara huvuddragen.

Vi är tydliga i text eller faktaruta med hur vi fått fram uppgifter, och redovisar metoden när vi gjort ett grävjobb.

Vi betraktar en person som oskyldig innan fällande dom och är försiktiga med vad vi påstår att en gripen, misstänkt eller åtalad har gjort. Hänvisa till källa (”enligt åtal”/åklagare etc) och sök den misstänktes/dömdes advokat.

Vi ser också till att följa rättsfall som vi bevakat tills det slutgiltigt avgjorts.

Vi är medvetna om att anmälningar i vissa fall bara har till syfte att skada den som blivit anmäld.

Vi ser till att inte okritiskt publicera pressetiskt problematiska uppgifter som återges i en bok vi skriver om. Ett förlag utgör inte ett pressetiskt filter.

Vi kontrollerar underlaget innan vi publicerar undersökningar – hur många har svarat och hur är frågorna ställda? Vem har beställt undersökningen? Detta gäller även de stora instituten.

Vi är måna om den dokumentära bilden.

Vi märker tydligt ut bildmontage och retuscherar inte bilder eller utformar bildtexter så att de riskerar att vilseleda läsaren. När det inte är uppenbart kan vi även behöva ange att vi använt en genrebild. Även insändare ska vara korrekta. Insändarsidan är läsarnas, men vi måste göra bedömningar av om påståenden är sanna och relevanta, och inte publicera personangrepp. I vissa fall behöver en kritiserad part ges möjlighet att svara direkt. Den som fått sin insändare publicerad får däremot vara beredd på att kritiseras för sina åsikter.

Vi är generösa med rättelser och genmälen

Om vi publicerat en felaktig uppgift på webben eller i andra digitala kanaler rättar vi skyndsamt till den. När en betydande eller avgörande del av artikeln ändrats på grund av att felaktiga uppgifter rättats berättar vi även att uppgifter i artikeln har ändrats.

Vi är generösa med att föra in rättelser, helst i nästa nummer, om felaktiga uppgifter publicerats i våra tidningar. Vi är även generösa med att publicera genmälen, att låta den som vill bemöta ett påstående få göra det, om det är befogat.

Vi publicerar PON:s fällningar som rör Mitt i.

Vi gör ansvarsfulla namnpubliceringar eller anonymiserar fullt ut

Vi strävar efter att i de flesta fall publicera intervjuade, eller granskade, personers namn – för trovärdighetens skull.

Som offentlig person får man tåla att kritiseras för hur man sköter sin offentliga roll. Det gäller i hög grad förtroendevalda, personer på höga poster i förvaltning eller skattefinansierad verksamhet eller personer som har ansvar för annan myndighetsutövning. Samtidigt gör vi noggranna avvägningar innan en namnpublicering i fall där någon kommer att lida publicitetsskada av artikeln, och ställer detta mot allmänintresset (ett samhälleligt informationsbehov, inte allmänt intresse).

Vad gäller namnpublicering gör vi skillnad på om publiceringen rör vad personen gjort i sin offentliga roll eller i sin privata sfär.

Att andra medier namnger någon betyder inte alltid att vi kan göra det – vi har ett stort lokalt genomslag i samtliga bevakningsområden. En majoritet av personens grannar kan exempelvis komma att läsa artikeln.

Vi strävar efter att vara transparenta med namnpubliceringsbeslut och är beredda att motivera dem inför läsarna i de fall det behövs. Det kan handla om en kort mening där vi berättar att vi har anhörigas tillåtelse att publicera namn/bild, eller en krönika som förklarar ett knepigt beslut.

I de fall vi skyddar en intervjuad (exempelvis ett case, en källa eller ett brottsoffer) genom att anonymisera personen försöker vi göra det fullt ut i bild och text. Var försiktig med detaljer som enskilt eller sammantaget kan peka ut personen, speciellt om de inte tillför artikeln något. När det handlar om känsliga ämnen, exempelvis barn som är brottsoffer, räcker det inte med att överväga om vi sprider uppgifter som pekar ut personen i en vidare krets. Vi måste också tänka på vilka nya uppgifter vi sprider i den mindre krets som redan känner till händelsen.

Förklara hur en publicering går till och vad den kan leda till, speciellt för ovana intervjupersoner. Även om en person säger sig vilja ha med sitt namn och vara med på bild kan vi behöva gör en egen bedömning av eventuell publicitetsskada.

Vi är på samma sätt försiktiga med information i bilden. Även om vi valt att anonymisera texten – tänk på vad en bild på exempelvis en port innebär.

Vi suddar inte ut registreringsskyltar i bilder till okontroversiella artiklar. Det gör vi däremot i samband med olyckor eller där bilden föreställer eller illustrerar något brottsligt eller klandervärt (”Här kör alla för fort”).

Att anonymisera en person men samtidigt uppge att hen tillhör en avgränsad grupp, exempelvis ”En anställd på förskolan Myran”, kan misstänkliggöra personer i hela gruppen.

Vi respekterar den personliga integriteten och pekar inte ut grupper som klandervärda

Vi är försiktiga och överväger noga alla publiceringar som innehåller potentiellt integritetskränkande eller privata uppgifter som kan kopplas till en på något sätt utpekad person. I dessa fall krävs ett uppenbart allmänintresse för att vi ska publicera.

Vi visar brotts- och olycksoffer och deras anhöriga stor hänsyn. Det gäller även hur vi uppträder vid insamlandet av information eller fotograferande vid olycks- och brottsplatser.

Vi lyfter inte fram berörda personers etnicitet, nationalitet, kön, religion eller sexuella läggning om det är missaktande och/eller saknar betydelse för artikeln. Det gäller även signalement. När vi skriver ut signalement måste vi överväga hur stor grupp vi pekar ut och vilken nytta uppgifterna har för läsaren.

Vi är försiktiga om vi skriver om självmord eller självmordsförsök. Det innebär att vi tar stor hänsyn till anhöriga och tänker på sammanhanget – exempelvis kan det behövas en guide i artikeln till hur man får hjälp om man har självmordstankar.

Vi överväger även noggrant innan vi publicerar namn och bild i samband med efterlysningar, och försöker få en så klar bild av fallet som möjligt innan. Vi är försiktiga med arkivbilder som föreställer identifierbara personer. Lever personen? Vill personen vara med i det nya sammanhanget?

Vi behandlar intervjupersoner schysst, men sprider inte opublicerad text Vi publicerar inte intervjuer eller bilder på personer under 18 år utan vårdnadshavarens godkännande. Barnet kan ha skyddad identitet. Skriver vi om känsliga eller kontroversiella ämnen undersöker vi så att ett intervjuat barns båda vårdnadshavare godkänner medverkan i artikeln.

Vi tillmötesgår rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalande återges, speciellt ovana intervjupersoner. Ovana intervjupersoner som vi ringer bör även få veta att samtalet är en intervju.

Vi skickar inte hela artiklar till någon innan publicering, eftersom vi då kan förlora kontrollen över materialet. Undantag kan göras för ovana intervjupersoner som ställt upp i känsliga ämnen. Intervjuade personer kan få sina citat upplästa och få sammanhanget förklarat. Om någon vill ändra sitt citat för att sakförhållanden inte stämmer är vi generösa. Om det korrigerade citatet har samma innebörd, men däremot blir mer svårbegripligt för läsarna, får vi stå på oss. Vi svarar på läsares frågor som vi får i olika kanaler, eller hjälper dem att få svar. I möjligaste mån återkopplar vi när vi får tips av läsare. Vi respekterar upphovsrätten och är generösa med credd Vi respekterar upphovsrätten vad avser text, bild, illustrationer och ljud. Vi frågar om det är okej att publicera bilder som läsare skickar in till tidningen, och kontaktar upphovsrättsinnehavaren innan vi publicerar exempelvis arkitektbilder.

Vi anger källa när vår publicering bygger på annans sakuppgift eller granskning. Vi creddar hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Vi skriver om näringsliv, men publicerar inte textreklam på redaktionell plats.

Vi skriver om företag, i det lokala näringslivet kan det finns bra storys och goda möjligheter till konsumentinriktade artiklar. Men vi tänker på hur vi skriver, varför vi berättar om just detta företag (vad säger vi när grannbutiken ringer och vill att vi ska skriva) och för vem vi skriver – vi har ett tydligt läsar- och nyttoperspektiv.

Vi koncentrerar texten på storyn och breddar med exempelvis listor eller fler exempel.

Vi är försiktiga med företagsnamn eller produktnamn. Det kan räcka med att nämna dem en gång. Stryk onödiga positiva omdömen om produkten eller företaget.

Vi undviker priser om det inte har journalistiskt relevans.

Vi är tydliga med urval och metod när vi publicerar konsumentjournalistik.

Vi granskar och tål att granskas Vi tar inte emot uppdrag av personer som inte tillhör redaktionen.

Vi accepterar inte gåvor, gratisresor eller andra förmåner – eller ger efter för påtryckningar om att hindra publiceringar – som kan misstänkliggöra vår ställning som fria och självständiga journalister.

Vi använder inte vår ställning som journalister, inklusive våra presskort, för att utöva påtryckningar för egen eller andras vinning, eller till att skaffa privata förmåner.

Vi använder inte heller opublicerade uppgifter som vi tagit reda på i rollen som journalist på Mitt i på det sättet. Redaktionella medarbetare behöver inte utföra förödmjukande uppdrag.

Vi betalar inte för intervjuer.

Vi är vaksamma när någon kräver någon form av motprestation i utbyte mot idéer eller material.