Min lokala hjälte

Låna vad du vill på biblan? Inte förr i tiden

Stadsbiblioteket och plaskdammen 1938.
Stadsbiblioteket och plaskdammen 1938.
Två roliga böcker för var tredje nyttig bok. Det var Stadsbibliotekets recept för att fostra Stockholmarna. Idag har biblioteket både fått en ny roll och ny värdegrund. Förutom att man också får låna vad man vill, förstås.

I 90 år har Stadsbibliotekets vackra siluett avtecknat sig mot Stockholms himmel.

Gunnar Asplunds älskade arkitektur i brandgult med de geometriska formerna har blivit ikoniska.

En som har varit med ett tag – närmare bestämt i 40 år – är Martin Hafström. 1978 var han 20 år och hade precis börjat jobba på Stadsbiblioteket. Hans första arbetsuppgift blev att blåsa upp ballonger inför bibliotekets 50-årsjubileum.

I år firar biblioteket 90 år, men den här gången slipper Martin att blåsa upp ballonger. I dag är han stadsbibliotekarie.

”I delar av källaren var det plankor och jordgolv. Man behövde en ficklampa när man skulle ner och hämta böcker, och en råttjägare var där regelbundet.” säger Martin Hafström. Foto: Mathilda Piehl

Kontroll och hårda bud

– Byggnaden är i stort sett densamma, däremot har rollen som bibliotek förändrats, och företagskulturen. Det var oerhört hårt styrt när jag började, kontroll av allt var väldigt viktigt, säger han.

Han berättar om en hård miljö där de anställda hade stor skillnad i status. Vaktmästarna fick fika längst ner, i källaren. Bibliotekarierna var finast och hade ett helt eget rum dit bara de fick gå.

– Man ville också kontrollera de som lånade. För att få ett kort skulle man utredas och godkännas, först kollade vi om de hade några skulder, bland annat. De som var utlandsfödda fick inte sitt kort på plats så att de kunde låna direkt. Deras adress skulle först bekräftas, sedan fick de kortet hemskickat. Detta pågick så sent som på 70-talet.

Fram till 1950-60-talet fick man inte heller låna vad man ville. Böcker delades in i ”roliga” och ”nyttiga”, och biblioteket höll koll på hur låntagarna låg till.

– Attityden att fostra fanns kvar. För var tredje nyttig bok fick man låna två roliga böcker, säger han.

Alla väskor kontrollerades

Det var inte bara låntagarnas böcker som kontrollerades, utan även deras ägodelar.

– Allas väskor skulle gås igenom för att kontrollera att de inte hade knyckt någon bok.

Stadsbiblioteket under uppbyggnad 1927. Foto: Stockholmskällan / okänd fotograf

Ny roll och mer öppenhet

Idag är relationen omvänd.

– Det speglar ju en större samhällsförändring, kopplat till demokratins framväxt. Nu är det mer användarna som ställer krav på oss, istället för tvärtom.

Det var den tidens Google

Martin Hafström, stadsbibliotekarie

Förutom en annan syn på sina användare så är den största förändringen digitaliseringen och internet, säger Martin Hafström.

– Det var ju den tidens Google. Jag minns att TV3 frågade mig om Italiens placeringar i tidigare fotbolls-VM, det tog lång tid att gräva fram. Den delen av yrket har försvunnit, men delen med att rekommendera skönlitteratur, till exempel till barn finns kvar. Kanske är den till och med större.