ANNONS

Dalle samlar Lorrygänget

Peter Dalle tycker att det finns en småaktig inställning till komedi bland kritikerna. ”Att våga vara förtjust är väldigt osvenskt. Det anses inte fint att visa känslor. I stället använder kritiker uttryck som ’jag hittade inga fel”.
Peter Dalle tycker att det finns en småaktig inställning till komedi bland kritikerna. ”Att våga vara förtjust är väldigt osvenskt. Det anses inte fint att visa känslor. I stället använder kritiker uttryck som ’jag hittade inga fel”.
Tanken på att spela teater gjorde Peter Dalle skräckslagen. När han väl vågade utsågs han till en av Sveriges mest obegåvade människor.

Nu sätter han och kompisarna från Lorrygänget upp ”Kom igen Charlie!” på Dalles egen teater.
ANNONS

Peter Dalle sitter på Oscarsteaterns publikläktare. I höst återförenas han med Lorry-kollegorna Claes Månsson och Suzanne Reuter, när han regisserar komedin ”Kom igen Charlie” på den egna teater.

I en stol intill sitter skådespelaren Robert Gustafsson, som har ­titelrollen.

– Ja, vi har beställt både hör­apparater, rullatorer och vitsar från förr, som jag ska lära mig för att förstå Lorrygängets humor. Närå, det är jättekul. Det är som att kliva in i en familj, säger ­Robert Gustafsson.

Hur fungerar det när Sveriges största komiker jobbar tillsammans?

– Vi är inte intresserade av vem som smashar och vem som lägger upp. Det finns kanske fem skådespelare som är riktigt jävla bra, men som jag aldrig skulle jobba med. De är helt odrägliga, gör alla rädda och tar allt syre i ett rum, säger Peter Dalle.

Den ”ishockeytokige” regissören jämför med den klassiska hockeymatchen när USA slog Sovjet­unionen med ett collegelag i OS 1980: 19-åringarna var ett lag medan de ryska stjärnorna åkte för sig själva.

– Lagmaskinen är viktig. Det har svensk hockey visat en massa gånger. Det är samma här och det kommer kännas ute i salongen ­under ”Kom igen Charlie”.

Men att sätta upp en komedi är inget Peter Dalle tror att han vinner några kritikerpoäng på. Första gången han och Robert Gustafsson jobbade ihop var när Dalle regisserade ”Drömkåken” i början av 90-talet.

– En kritiker utnämnde oss till Sveriges mest obegåvade människor. Han skrev att ”om den samlade begåvningen i den här filmen vore en morgonrock, skulle det inte ens räcka till en kanarie­fågel. Det var Robert, jag, Suzanne Reuter, Björn Skifs, Jan Malmsjö, Claes Månsson, Johan Ulveson, Lena Nyman och Pierre Lindstedt, säger Peter Dalle.

ANNONS

Han växte upp på 1960-talet­ i Skarpäng i Täby. Då låg frigge­bodsmå sommarstugor på stora skogstomter. På sommaren cyklade han till Rösjön och badade. Vid 601:ans busshållplats, där skolbussen stannade, fanns en lanthandel .

Nyligen åkte Peter Dalle förbi familjens gamla villa.

– Det var märkligt. Det var byggt överallt och jag kände inte igen mig.

Peter trivdes inte, utan längtade tillbaka till Upplands Väsby där han bodde tills han var åtta och hade sina kompisar. Först i gymnasiet började Peter finna sig till rätta – på Danderyds gymnasium.

Teaterintresset väcktes i högstadiet. För att slippa franska två timmar i veckan, valde Peter en fotoinriktning och fick då ta stillbilder åt teaterlinjen. Efter ett tag övertalade teaterläraren Johan Sundberg honom att börja i teatergrupp.

– Jag var egentligen totalt ointresserad av att spela teater. Jag var fruktansvärt blyg, första gången var jag så rädd att jag inte kunde andas.

Men under en improvisation upptäckte Peter Dalle att han kunde få de andra att skratta.

– Det var första gången jag förstod att jag var rolig.

Jag var egentligen totalt ointresserad av att spela teater. Jag var fruktansvärt blyg, första gången var jag så rädd att jag inte kunde andas.

Fakta

Vann en guldbagge 2011 för bästa biroll

Namn: Peter Dalle.

Ålder: 57 år.

Bor: Vid Kronobergsparken, Kungsholmen. Uppväxt i Täby och Upplands Väsby.

Familj: Dottern Eira, 18.

Yrke: Skådespelare, författare, regissör.

Aktuell: Komedin ”Kom igen Charlie!” har premiär på Oscarsteatern 18 september. Regisserade pjäsen första gången 1988.

På meritlistan: Har regisserat och spelat i filmer som”Drömkåken”, ”Ogifta par” och ”Skenbart – en film om tåg”. Slog igenom som grannen Pierre i tv-serien ”Goda grannar” på 80-talet och gjorde sedan även tv-serien Lorry 1989–1995.

Om guldbaggen för bästa manliga biroll 2011: ”Jag fick en guldbagge för ’Himlen är oskyldigt blå’. Den borde Hannes Holm ha haft. Han gjorde filmen.”

ANNONS