Klubben som alltid reser sig

Boxning Rågsved
Raman Danial coachar Zana Guzel när han sparrar mot Artur Mkrtchyan.
Rågsveds boxningsklubb har varit nere för räkning, men alltid rest sig. Kärleken till sporten har övervunnit allt.
För många i Rågsved har klubben blivit som en familj.
– Vi vill vara en frizon där alla är välkomna, säger Raman Danial, ordförande i klubben.

Del 1: En klubb för alla

– Fotarbete, fotarbete! Rör på er! Var aktiva!

Raman Danial står vid sidan av ringen. Lätt framåtlutad. Full fokus.

Det är torsdag kväll i Rågsvedsskolans gamla idrottssal. Från de höga fönstren strålar försommarljuset in – det är långt från klichébilden av en ruffig källarlokal. Men i ribbstolarna är boxningshandskar inkilade. En boxningsring tar upp halva golvytan och på väggen hänger citat av Mohammed Ali.

Salen är full av både barn och vuxna. Barnen värmer upp med de äldre killarna. Den yngsta i klubben är 8 och den äldsta 65. En del är här för första gången.

– Vi vill att de ska träna tillsammans. De små skärper sig, de ser upp till de äldre. Och de äldre måste bete sig mot de små. Alla lär sig att respektera varandra, säger Raman Danial.

Han är ordförande i Rågsveds boxningsklubb och har själv boxats sedan han var 14.

– När 12-åringarna kommer hit vill de bli stora och slåss, jag vet det. Men det förändras. När de har tränat fyra, fem år tänker de annorlunda. Då förstår de vad det handlar om, säger Raman Danial.

Harry Jansson låter Larah Khodr gå loss på mittsarna. Foto: Stefan Källstigen

Bland killarna finns en tjej med lång hästsvans. Larah Khodr, 11, började egentligen boxas för att hennes storebror ville börja. Själv var hon mest intresserad av dans.

– Men nu, nää! Dans, då dansar man liksom bara. Här tränar man så mycket. Det roligaste är att sparra mot varandra.

Larah måttar slag mot en äldre man i ringen. Mannen heter Harry Jansson. Det är med honom som allt börjar.

Raman Danial brinner för boxningen. Foto: Stefan Källstigen

Del 2: Drömmen om en egen klubb

Rågsved tidigt 2000-tal. Raman Danial tränade i Dalens boxningsklubb. Det gjorde han i flera år, men när hans tränare och mentor Harry Jansson slutade var det inte samma sak längre.

– Jag och en kompis åkte hem till Harry med en tårta och frågade om vi inte kunde starta en klubb här i Rågsved. Vi var för små för att göra det själva. Vi tjatade på Harry, till slut gav han med sig, berättar Raman.

Harry Jansson har hållit på med boxning sedan 1960-talet och blev tidigt tränare och ungdomsledare. För flera av killarna i Rågsved har han varit mycket mer än så.

– Jag blev väl lite som en pappa för dem, säger han.

Boxningen gjorde att jag inte behövde vara ute och slåss, jag behövde inte bevisa något. Jag visste vem jag var i ringen.

Raman Danial

Han kunde ringa på Raman Danials dörr klockan 8 en lördagsmorgon. Det var snart tävling och dags för en löprunda. När Harry kallade sa man inte nej.

– Boxningen har räddat mig, det vet jag. Det fanns en annan väg med slagsmål och kriminalitet. Boxningen har gjort mig till en annan person, jag fick självrespekt och kände mig trygg. Det gjorde att jag inte behövde vara ute och slåss, jag behövde inte bevisa något. Jag visste vem jag var i ringen, säger Raman Danial.

De tränade på fritidsgården i Rågsved i ett par år. Sedan fixade Harry en lokal till klubben i Högdalens industriområde.

Artur Mkrtchyan har kommit trea i SM två gånger. Foto: Stefan Källstigen

Del 3: ”Live to fight”

Artur Mkrtchyans blick är fokuserad. Ett tatuerat kors täcker vänster överarm. På armens insida i snirklig text: ”Fight to live, live to fight”. Höger, vänster, höger. Plötsligt ökar tempot. Artur matar slag på slag med en ursinnig kraft. Sorlet runt ringen tystnar.

Artur kom till Sverige från Armenien när han var 14. Han började boxas i klubben innan han hunnit fylla 15.

– Jag såg när de boxade på fritidsgården, men vågade inte gå fram. Jag var och tittade flera gånger innan jag vågade. När jag sedan började hade jag bara boxats en månad när tränaren frågade om jag ville gå en tävling.

Sedan dess har Artur Mkrtchyan gått många tävlingar för klubben och han har kommit trea i SM två gånger. En ryggskada har hållit honom borta från tävlandet i flera år.

Artur tränade som mest 14 pass i veckan. Han hängde upp en säck i ett träd i skogen i Högdalen. Efter träningspassen med klubben åkte han dit och slog och sprang.

– När man tränar blir man mentalt stark. Jag har många kompisar som hamnat snett, jag vet inte vad som hänt mig om jag inte haft boxningen. Jag kunde inte hänga ute på kvällarna, då fick jag inte tävla för Harry. Jag var tvungen att sköta skolan för att få träna.

Idag hjälper Artur andra ungdomar i Rågsved. Utöver sitt jobb som snickare arbetar han på fritidsgården fredag- och lördagskvällar. Dessutom tränar han med ett gäng unga killar.

– Det är många över 18 som inte har något att göra. Först körde vi basket och fotboll i en idrottssal. Sedan fixade jag gymkort till dem genom RCC (Rågsved Community Center) och körde med dem 5 gånger i veckan. Nu har ett par av dem fått jobb.

Gymkortet har gått ut, men han funderar på att köra utomhusträning med dem i sommar.

– Nu är det de som tjatar på mig att vi ska träna, säger han med ett leende.

Sparringen fortsätter. Den ena efter den andra tacklar av. Till slut står Artur ensam kvar i ringen.

Del 4: När allt rasade

Det var gyllene tider där i Högdalens industriområde i slutet av 00-talet.

– Vi var en av de bästa boxningsklubbarna på diplomboxning i Sverige, säger Harry Jansson.

Men så rasade allt.

En lördagskväll 2009 fick Harry Jansson ett obehagligt telefonsamtal. Han blev mordhotad och senare samma kväll slängde någon in en brandfackla i boxningslokalen. Den brann ner till grunden.

Ingen dömdes någonsin för branden. Harry höll sig borta från boxningen i fem år.

– Alla boxare försvann, de gick till andra klubbar. Ingen ville snacka om boxning i Rågsved. Alla hade i huvudet att utan Harry blir det ingenting, säger Raman Danial.

Men Raman släppte inte boxningen. Tillsammans med några kompisar körde han utomhus ett tag. Tills det blev kallt.

– Då fick jag en idé. Vi knackade på dörren till Folkets hus. Vi sa att allt vi behövde var tak över huvudet några kvällar i veckan.

Och det fick de. I två år boxades de i Folkets hus.

– Vi hade länge drömt om skolans gamla gympasal. Till slut blev det så.

Artur Mkrtchyan håller i säcken när Zana Guzel slår. Foto: Stefan Källstigen

Del 5: Frihet i ett par handskar

De mindre barnen har gått hem. De äldre sparrar mot varandra i ringen .

Zana Guzel sätter sig på bänken intill. Han tar ut tandskyddet. Blicken är dimmig, ögonen glansiga av trötthet. Men rösten är glasklar.

– När jag sparrar ser jag framför mig tusentals som står runt omkring och hejar på. Jag ska nå dit. Jag vet att jag kommer klara det.

Zana är 16 år och han har bara boxats sedan i höstas.

Det är som en familj, man blir omfamnad. Det är en krigaranda, men det är kärlek. Vi är alla här av olika anledningar, men det spelar ingen roll. Vi hjälper varandra upp.

Zana Guzel

– Jag kände mig hemma här direkt. Det är som en familj, man blir omfamnad. Det är en krigaranda, men det är kärlek. Vi är alla här av olika anledningar, men det spelar ingen roll. Vi hjälper varandra upp.

Raman hämtar honom. Det är dags för sista övningen för kvällen. Volymen skruvas upp. Det gäller att slå ur det sista som finns kvar i kroppen.

– Många tänker att boxning är våldsamt, men det är tvärtom. När du boxas behöver du inte slåss. Man lär sig att respektera alla. Det här ska vara en frizon – kille, tjej, hudfärg eller religion spelar ingen roll, säger Raman Danial.

Adam och Lucas Nziga i ringen. Lucas är åtta år och en av de yngsta medlemmarna i klubben. Foto: Stefan Källstigen

Reglerna är tydliga. Om någon blir anmäld för misshandel blir han avstängd och får inte träna.

– Jag tror att de flesta unga som är kriminella inte vill vara det, men de vågar inte säga nej. De är osäkra. Boxningen ger självförtroende. Det betyder mycket för unga i ett sådant här område.

För Zana betyder det allt.

– Jag tänker på boxning hela tiden. När jag har på mig boxningshandskarna känner jag mig fri.

Rågsveds boxningsklubb i bilder: