Kommunhuset 1973-2018 – nu går kåken i graven

På entrédörren står det att kommunhuset har flyttat till lokaler i Täby centrum.
På entrédörren står det att kommunhuset har flyttat till lokaler i Täby centrum.
Kommunhuset tornar upp sig. Sett från Roslags Näsby station.
Kommunhuset tornar upp sig. Sett från Roslags Näsby station.
Täby gamla kommunhus i Roslags Näsby, nu rivet.
Kommunhuset innan rivningsarbetet påbörjades.
Kommunhuset efter rivningen.
Kommunhuset efter rivningen.
Parkeringen bakom kommunhuset.
Parkeringen bakom kommunhuset.
Cigarrök, sprängattentat och luncher med dans. Täby kommunhus hann inte ens fylla 45 år innan rivningen blev ett faktum. Mitt i har dammat av gamla bilder och pratat med personer som minns livet i 7-våningskåken i Roslags Näsby.

Från den splitternya stationen vid Roslags Näsby kan tågresenärerna se resterna av det gamla kommunhuset torna upp sig. Men det är inte mycket kvar nu, halva byggnaden har förvandlats till grus och förbipasserande kan titta rätt in i de långa korridorerna där åtskilliga tjänstemän traskat i decennier. Efter bara fyrtiofem år i trogen tjänst rivs huset.

– Som jag minns det hade vi väldigt roligt i det där huset, säger Kerstin Gräns, 80, som jobbade där i över tjugo år som bland annat informatör.

Kul på jobbet? Kommunstyrelsens ordförande Göran Elgfeldt (M) vänder blad, dock utan sin cigarr. Foto: Från Täbys hembygdsförening.

Cigarrdimman låg tät

Hon har aldrig varit särskilt förtjust i arkitekturen, men hon minns såväl värdinnorna som serverade kaffe och det cigarrökande kommunalrådet Göran Elgfelt (M).

– Han var en fantastisk människa. Han var väldigt trevlig och kunde otroligt mycket. Det kunde ringa Täbybor från vilken hörna i kommunen som helst och han visste vad det gällde. Men det kunde bli lite väl dimmigt av all cigarrök ibland, säger hon och skrattar.

Hon minns även sprängattentatet mot kommunhuset och att rutorna blev utblåsta. I en TT-notis från 1988 framgår det att det var socialkontoret som utsattes under sommaren det året. Men i övrigt var det inte särskilt mycket dramatik i huset, snarare beskriver Kerstin Gräns det som ”hemtrevligt”.

– Vi tjejer som jobbade i kommunhuset samlades och gick till Annie Laisings Dansinstitut och dansade en gång i veckan på lunchen, säger hon.

”Jag spikade trätaken i huset”

Bo Sandström, 64, var lärling på bygget av kommunhuset. Foto: Erik Lejdelin

Lärlingar byggde

Huset stod helt färdigt för inflyttning april 1973 och gjorde att kommunens trångbodda förvaltningar kunde flytta till en och samma plats. En av alla som såg till att huset blev till var Bo Sandström som var lärling på bygget.

– Bygget började någon gång hösten 1971, har jag för mig. Det var ett kombinerat lärlingsbygge och ett vanligt bygge. Det var två skolklasser som var där och jag arbetade på träsidan som snickare. Jag spikade bland annat trätaken i huset, säger Bo Sandström, 64.

Ingen sorg att det rivs

Pia Wikström, 77, flyttade till Täby 1965 och hon gjorde några ärenden i huset genom åren, men det är inte med sorg hon ser att kommunhuset rivs.

– Jag har aldrig haft så mycket till övers för den gamla kåken. Då gillar jag det äldre kommunhuset i tegel mycket bättre, säger hon och rusar vidare mot tåge

Mitt i frågar tågresenären Pia Wikström vad hon tycker om att huset rivs. Foto: Erik Lejdelin

Bo Sandström är uppvuxen i Roslags Näsby och har bott i Täby i hela sitt liv, men har nu bestämt sig för att flytta. Och trots att han var med och byggde huset så förstår han att man behöver riva det.

– Med dagens sätt att arbeta i kontorsmiljö är huset inte det optimala så klart. Många tycker inte att det är något vackert hus men jag tycker inte att det nya är så mycket bättre.

Ett ännu inte helt färdigställt kommunhus 1973. Foto: Täby hembygdsförening/Sven A Bayard.