Min lokala hjälte

Aleksa föddes som kille

”Alla i samhället skulle vinna på att vi fick vara de vi är, i stället för att spela roller som kvinna och man”, säger Aleksa Lundberg.
”Alla i samhället skulle vinna på att vi fick vara de vi är, i stället för att spela roller som kvinna och man”, säger Aleksa Lundberg.
Aleksa Lundberg var bara 17 år när hon kom ut som transsexuell. För familj och vänner berättade hon att hon inte alls ­kände sig som en kille, utan som en tjej.

Fem år senare tog hon steget fullt ut och gjorde ett kirurgiskt könsbyte.

Glädje, befrielse, harmoni. Att äntligen kunna slappna av, efter att ha spänt sig i ett helt liv. Så beskriver Aleksa Lundberg känslan när hon vaknade upp på operationsbordet vid Karolinska sjukhuset för tio år sedan. Hon var 22 år och hade just genomgått en enorm förvandling. Hon hade korrigerat sitt biologiska kön, från man till kvinna.

– En massa känslor som varit ­instängda vällde upp, jag kände mig så levande. Men helt okomplicerat var det inte, jag hade också tankar om vad som skulle hända om jag ångrade mig, berättar hon.

Lokaltidningen Mitt i träffar Gubbängsbon Aleksa Lundberg på Riksteatern i Hallunda. Om en timme börjar teatergruppen Unga Tur repetera hennes pjäs ”Jungfruleken – Tre Transgender Version”. Pjäsen analyserar de normer som genomsyrar samhället, normer som förtrycker inte minst transpersoner. Den tar avstamp i hennes eget liv, berättar hon över en frukostfralla i kaféet.

– Jag var bara fyra år när jag ­förstod att min könsidentitet inte var kille. Det var en känsla som växte och när jag var 17 år kom jag ut som transsexuell. Då hade jag levt som gay kille i något år och provat livet som dragqueen på partyn. Men det var inte det jag ville. I stället började jag leva som tjej även i vardagen.

Ett leende spelar på läpparna när Aleksa Lundberg minns tonåringen som började klä sig i klänning. Men så blir hon allvarlig igen, för förvandlingen var inte smärtfri. Som biologisk man i kvinnokläder blev hon trakasserad i tunnelbanan och på stan och det var inte lätt för föräldrar och syskon att acceptera hennes förvandling.

– De älskar mig till hundra procent, det är inget mer med det. Men samtidigt är de, precis som alla vi andra, en del av ett samhälle med fördomar. Vi har fått kämpa för vår relation och i dag är den bra, säger hon med eftertryck.

Hon återkommer till samhällsstrukturen gång på gång under intervjun: transpersoner befinner sig längst ner på samhällstrappan och får sina liv förpestade av fördomar och hat. Ändå vågade hon ta steget fullt ut och genomgå en könskorrigering, efter en flera år lång utredning.

Men att bli kvinna innebar inte den befrielse hon hoppats på.

– Jag trodde att jag skulle bli accepterad som jag var när jag blivit kvinna. Men många accepterade mig bara så länge de inte visste om vilket biologiskt kön jag haft från början. Jag har blivit både trakasserad och misshandlad flera gånger. Till slut blev jag så deprimerad att jag inte visste om jag ville leva, berättar hon med smärta i rösten.

Men i dag är Aleksa Lundberg glad.

Hon är nämligen förälskad, upp över öronen. Inte i en man – de flesta män som blivit kära i henne har haft svårt att stå för det. Hon har hittat kärleken hos Nina Ramsby, vissångerskan som varken vill kalla sig man eller kvinna utan helt enkelt ”Nina”.

– Det är vår kärlek som ger mig kraft att göra den här föreställningen och ta upp de här frågorna. Jag vet att jag är älskad för den jag är, säger Aleksa Lundberg.

Jag var bara fyra år när jag förstod att min könsidentitet inte var kille. Det var en ­känsla som växte.Aleksa Lundberg

Fakta

Aktuell med pjäser om transsexualism

Namn: Aleksa Lundberg.

Ålder: 32 år.

Bor: I lägenhet i Gubbängen, sedan 2002. Växte upp på Hägerstensåsen.

Familj: Nina Ramsby, mamma, fyra syskon, ­syskonbarn, pappa.

Yrke: Skådespelare, ­dramatiker, regissör.

Aktuell: Manusförfattare och regissör till pjäsen ”Jungfruleken – Tre Transgender Version, ett teaterexperiment med mänskliga rättigheter i fokus”. Den sätts upp av teatergruppen Unga Tur, med bas i Kärrtorp.

Spelas: Den 5–28 april på Teater Tre på Södermalm.

Enmanspjäs: Den 6 april spelar hon ”Infestus” på Kulturhuset/Stadsteatern, om sitt eget liv.