Alex vill ju bara bli älskad

Alex Schulman tycker att bekräftelsebehovet också för något gott med sig. ”Mellan mig och min dotter Charlie är det just bekräftandet mellan oss två som gör att vi växer med varandra.”
Alex Schulman tycker att bekräftelsebehovet också för något gott med sig. ”Mellan mig och min dotter Charlie är det just bekräftandet mellan oss två som gör att vi växer med varandra.”
Hela uppväxten kände han sig värdelös.

I skolan blev han ­retad för sin svåra stamning, hemma kände han sig inte sedd.

Nu gör Alex Schulman snart debut med föreställningen ”Älska mig” – om det stora behovet av bekräftelse.

Alex Schulman har haft en tuff natt. Han har varit uppe med skrikande barn och bara sovit någon timme. För att piggna till dricker han kaffe ur en gigantisk kopp, nedhasad i en röd sammetsfåtölj på Maxim­teatern. Här ska han snart göra debut med föreställningen ”Älska mig”, som handlar om vårt bekräftelsebehov.

– ”’Älska mig’ är min historia, men också om samtiden som spårat ur. Bekräftelsebehovet är inget nytt, men verktygen, de sociala medierna som kom omkring millennieskiftet, har gjort att det har accelererat.

Han tycker att vi lever i en värld där ”gilla” gått från känsla till handling, då man trycker på en knapp på Facebook. Nu är det bara ”gilla” per automatik

Själv har han också känt ett starkt bekräftelsebehov.

– Det har format mig mycket som människa, på ont så klart men kanske också på gott. Det har varit en del av hela min karriär. Jag har blivit en frontfigur för hela den rörelsen och om någon ska berätta om 00-talets bekräftelsebehov i Sverige är det jag.

Hans terapeut har sagt att bekräftelsebehovet grundar sig i att han har ”narcissistiska sår”, som uppstod någon gång då han var mellan ett och två år. Om föräldrarna inte till fullo ser barnet då bildas sår.

– De finns kvar tills man dör. Det är väldigt sorgligt. Under barndomen kände jag mig alltid värdelös, att jag inte räckte till.

Familjen flyttade ofta och Alex gick bland annat i skola på Ekerö och i Gröndal. Eftersom han stammade svårt blev han retad.

– När man fastnar på en vokal – a, a, a – ser det ut som om man ska kräkas. Någon sa det och då tyckte de andra att det var så kul att de pratade om det i flera månader. Jag blev ledsen och har ett minne av att jag höll det för mig själv, berättade inget för mina föräldrar och kämpade mig igenom det.

När han blev äldre ville han skriva och vara med på tv. Men ingen ville ha honom. Han sökte jobb på Aftonbladet sju gånger, skrev två böcker som blev refuserade och började på Se och hör som reporter – men fick sparken. Alex kände inte att han hade något värde förrän han startade sin numera nedlagda blogg och dagbok ”Att vara Alex Schulman”.

– Om ingen annan ville ha mig kunde jag välja att publicera mig själv. Bloggen blev hela vägen in i media. Allt jag gör i dag är tack vare den, säger Alex och lägger in en portionsprilla.

Hur är det med bekräftelsebehovet i dag?

– Det finns fortfarande beteenden i mig som är sorgliga. När jag vaknar på morgonen av att något barn jollrar eller skriker, kan jag inte låta bli att sömndrucket famla efter telefonen, slå på den i mörkret och gå in på twitter och kolla på ”mentions”.

Han vill att hälften av dem som läser hans blogg ska älska honom och hälften hata honom, för att skapa liv. Han menar att han slår hårt på andra, men nästa slag riktar han hårt mot sig själv.

Men hur reagerar du när folk reagerar negativt på dig?

– Hatet är nästan samma typ av bekräftelse. Jag har valt att få kickar också av dem som hatar mig.

Fakta

Trippelaktuell

Namn: Alex Schulman.

Ålder: 36 år.

Familj: Fru Amanda, 32, döttrarna Charlie, 3 år, och Frances, 4 månader.

Bor: Odengatan, Vasastan.

Aktuell: Med ”Älska mig” på Maximteatern, där han tar grepp om bekräftelsebehovet. Premiär den 7 mars. Schulman och Eklunds podcast på bland annat Itunes och Spotify. ”Schulman show” har nypremiär i Kanal 5 i mars.

Fakta

Alex Schulman om...

Kärleken till barnen: ”Ska jag vara helt ärlig är jag helt besatt av Charlie. Hon är helt oemotståndlig, jag är typ förälskad, nykär i henne varje dag. Än är jag inte lika besatt av Frances, men jag vet att jag kommer bli det. Jag måste få tid på mig att komma in i hennes värld.”

En enda hemlighet: ”Har man levt ett liv som bloggare har man inga hemligheter längre. Det få vet är att jag kan måtta kaffe till vår kaffekanna. Jag vet exakt, på ­millimetern, vad som är fyra koppar.”

Allt fler lager: ”Vi lägger allt fler lager på oss själva. Det handlar inte bara om att göra sig snyggare på profilbilden på facebook, utan personligheten förändras. Jag är ett lager under intervjun, ett på Gotland, ett annat med mamma. Till slut kanske det blir så många att man tappar bort sig själv.”