Alexandra Pascalidou vill ge mammorna en röst

I Alexandra Pascalidous nya bok har mammorna ordet.
I Alexandra Pascalidous nya bok har mammorna ordet.
I Alexandra Pascalidous nya bok har mammorna ordet – mammor i de mest utsatta förorterna.
– Kvinnors röster måste höras mer, säger hon.

Det var iskallt den där torsdagen den 30 januari 1992 när Sawsan Zataras man sköts av lasermannen. Han blev förlamad i högra sidan, är halvblind på ena ögat och tappade talförmågan, men överlevde skjutningen.

Sedan den dagen har ingenting längre varit som vanligt och Sawsan Zatara fick ensam ta hand om deras sju barn.

I boken ”Mammorna” berättar hon och 19 andra mammor om sina liv.

Journalisten och författaren Alexandra Pascalidou, uppvuxen i Rinkeby, har träffa bland andra  Carolina Sinisalo från Akalla, Habibo Mohamud från Tensta, och flera andra mammor från Järva, Västerort och även från andra städer i landet.

– Tystnaden som omger förortens morsor är så stor, de är så osynliggjorda. Deras drömmar, deras kamp, deras liv. Jag vill bryta den tystnaden och ge dem ordet. Det var därför jag skrev boken, säger hon.

Alexandra Pascalidou

”Verkligheten som beskrivs i boken överträffar fiktionen. Hade någon hittat på innehållet hade alla tyckt att det var överdrivet”, säger Alexandra Pascalidou. Foto: Thron Ullberg

På  måndag den 15 oktober klockan 18 kommer Alexandra Pascalidou till Röda korsets folkhögskola i Skärholmen. Där ska hon berätta om sin bok. Flera av mammorna i den ska också att vara på plats.

– Vi ska bland annat prata om varför det är så viktigt att fler kvinnoröster hörs i det offentliga samtalet. I en tid när våldet blir grövre och många unga dras in i kriminalitet är mammorna en del av lösningen, säger hon.

Mammor med kraft

Många av bokens mammor har varit med om det värsta en förälder kan uppleva – deras barn har mördats. Men inte alla. Under arbetets gång insåg Alexandra Pascalidou att bilden av Sveriges förorter blev för mörk. Därför sökte hon också upp mammor med ljusare berättelser – mammor som har sina söner i livet och som  kämpar hårt för både sina och andras barn.

– Det var både smärtsamt och stärkande att arbeta med boken. Och jag är häpen över att ingen gjort det här förut. De här mammorna bär på så mycket kraft, de har en enorm potential som inte tillvaratas, säger hon.

”Historiker ska läsa boken”

Hon hoppas att ”Mammorna” bidrar till att ge förortens mammor röst i det offentliga samtalet. Och hon vill att boken ska bli en del av historieskrivningen – och ge mammornas, migranternas och arbetarklassens perspektiv.

– Jag vill att boken ska läsas av historiker i framtiden! Den ska vara en del av historieskrivningen och fylla en stor lucka i den.