Amanda fajtas mot demoner

Amanda Jenssen går från gangsterjazz till voodoojazz på nya skivan.
Amanda Jenssen går från gangsterjazz till voodoojazz på nya skivan.
Det har hunnit gå sex år sedan Amanda Jenssen nästan vann ”Idol”. Nu släpper den hyllade ­artisten sitt tredje album. På den nya skivan gör hon upp med sina egna hjärnspöken.

”Hymns for the haunted” är en ganska kuslig skiva, menar Amanda Jenssen.

– Jag har skrivit mycket om egna hjärnspöken och demoner, som inte har släppt. Vardagsdemoner som bubblar upp till ytan då och då, som tvivel och dåliga dagar. Det handlar inte så mycket om relationer, mer om dåligt inflytande på sig själv.

Amanda sitter med armarna i kors och blicken i bordet på Saturnus café på Eriksbergsgatan. Sångerskan ser ut som en filmstjärna från 60-talet med tuperat platinablont hår, enorma grå-blå ögon med tunn eyeliner och äkta ögonfransar, långa som lösfransar, som vippar när hon blinkar.

För sex år sedan slog Amanda stort i ”Idol”, där hon kom på andra plats i en rafflande final mot Marie Picasso, då Amanda fick 48,7 procent av tittarnas röster.

– ”Idol”-formatet var inte skräddarsytt för mig, samtidigt var det spännande och liksom satte igång allt. Det var ju en ganska snabb genväg.

Direkt efter sin medverkan i programmet fick Amanda skivkontrakt. År 2008 släppte hon debutskivan ”Killing my darlings” och året därpå ”Happyland”. För den fick hon två grammisar som Årets kvinnliga artist och Årets kompositör.

För Amanda, som spelade med sin pappa i bandet Amanda and the papas och gick på musikdagiset Tvärflöjten i Lund, är det viktigt att skriva låtar på samma sätt som när hon var liten och bara skrev för sin egen skull. Den första kom till när hon var sju och handlade om hur kul det var att ha födelsedag.

– Så fort man tänker på vad skulle folk vilja höra är det som att skjuta sig själv i foten. Då är det bara brus. Det som gör skapande intressant är att den som har fött det verkligen har menat det, säger Amanda dröjande på lätt skorrande skånska.

På den nya skivan har hon gått från ”gangsterjazz” till ”voodoo- eller djungeljazz”. Teatralisk och dramatisk pop inspirerad av 60-talets melodier och tidsanda.

Om Amanda är säker vad gäller musik och klädstil, är hon desto mer ambivalent i de riktigt små besluten.

– Jag är helt vilsen när jag ska välja glass. Det betyder allt i stunden. Jag kan spendera en kvart på Coop Konsum i före detta Norrtullshallen när jag ska välja tandkräm och tvättmedel är jättesvårt.

Det är nu fem och ett halvt år sedan hon flyttade till Stockholm och sedan dess har hon bott i ”en massa konstiga lägenheter” och flyttat runt sina saker i svarta sopsäckar.

Under en period på Södermalm fick hon den skånska katten Charles av en kompis.

– Han är en vanlig kattman, men ovanligt fin. För hans skull skaffade jag en lägenhet med en stor, härlig innergård, perfekt för kattgossar och kattöser, säger Amanda som bor mittemellan Odenplan och Vanadisplan.

Vad gör du där hemma?

– Jag badar badkar ganska mycket. Mitt bästa tänkarrum är badrummet, men det är så klart inte det enda jag gör, då hade jag varit jätteskrynklig om tassarna. Jag är vegetarian, gillar också att laga mat och ha kalas. Men vem gillar inte det?

Du har en kattman. Men har du en människoman också?

– Nej, jag har ingen pojkvän just nu. Det är ganska bra tajmingmässigt. Jag har så mycket att göra och är uppe i cirkusen. Men det är klart, dyker någon upp, dyker någon upp, men det är inte så att jag håller värsta utkik.

Hon är ganska säker på sig själv men när hon ska välja glass är det svårare.

Fakta

Är jämngammal med sin hund

Namn: Amanda Jenssen.

Ålder: 24 år.

Bor: Gammal kall lägenhet mellan Odenplan och Vanadisplan. ”Jag måste få mer krut i elementen.”

Familj: Mamma, pappa och en ”massa syskon” i Lund. En elva månader äldre helbror i Stockholm. ”Vi spelar badminton ihop i Frescatihallen”. Katten Charles, 4 år. ”Vi är typ jämngamla, om man räknar kattår.”

Yrke: Artist, låtskrivare.

Aktuell: Albumet ”Hymns for the haunted” släpptes den 14 november.