”Att teckna är nästan meditativt”

Anna Björk med en uggla i blyerts.
Anna Björk med en uggla i blyerts.
Mer känsla än teknik, det är Täbytjejen Anna Björks motto för sitt konstnärskap. I november visar hon sina alster i blyerts, färgpennor och akryl.

– Att teckna är nästan meditativt, säger hon.

Den i dag 19-åriga konstnären har tecknat hela livet.

– Mamma märkte direkt att jag tyckte om att rita så hon såg till att det alltid fanns pennor och kritor hemma. På den vägen är det.

Hon gick ut gymnasiet i juni och har vid sidan om extrajobb fått mer tid för sin stora passion. Det blir ofta sena kvällar med papper, penslar och pennor i gäststugan på tomten i Ella gård.

– Tiden flyger iväg när man sitter där och ritar. Det är nästan meditativt, man får en sorts frid, säger Anna Björk.

Anna experimenterar med både material och motiv och ritar allt från porträtt av kändisar och kompisar i blyerts, till tatueringar och loggor i färg. Den 4 november visar hon upp ett trettiotal av sina alster i Hönshuset på Karby gård i Täby kyrkby.

– Det blir en mångsidig utställning med skisser, teckningar och installationer. Förhoppningsvis något för de flesta. Först hade jag tänkt att bara bjuda över lite vänner och visa vad jag hållit på med om kvällarna senaste tiden. Men det ska bli jättekul att komma ut och visa något, men lite nervöst är det ju.

Anna sätter känsla före teknik. Skaparglädje är ett ord hon återkommer till, och det gäller oavsett om det ska ritas ett födelsedagsporträtt till en kompis eller designas en tatuering.

– Jag vill lämna ett avtryck med min konst. Vi unga människor lever med så mycket krav på att prestera, med betyg och allt. Men kultur är också jätteviktigt. Vi unga är ju framtidens konstnärer!

Och att teckna är något alla kan lära sig, menar Anna Björk.

På sin blogg delar hon frikostigt med sig av tips på tekniker med blyertspennan: hur man skapar svärta, suddar fram highlights och gnuggar bort skarpa linjer för fina övergångar.

– Alla kan rita, även om det tar tid att lära sig. Men har man viljan och tid och energi kan alla göra det.

Vernissagen på Karby gård blir Annas första, men med all sannolikhet inte det sista. Efter att ha betraktat sitt tecknande som en hobby har hon bestämt sig för att satsa fullt ut. Nu hoppas Anna på en karriär i konstvärlden:

– Sedan jag slutade gymnasiet kan jag göra vad jag vill. Kanske blir det att studera något inom konst utomlands. Blir man konstnär kan man ju inte klaga!

Anna målar en ozelot.

”Jokern” i akryl.
Lejon i akryl.