Min lokala hjälte

Bagisförfattare låter djävulen flytta in

Anita Santesson och schäfern Svava vid tunneln som nämns i nya boken.
Anita Santesson och schäfern Svava vid tunneln som nämns i nya boken.
Ondskan lever mitt ibland oss, brukar det heta. I författaren Anita Santessons nya bok möter magi förortsrealism och Djävulen med gröna ögon och skinnbyxor flyttar in på Byälvsvägen i Bagarmossen.
– Det är en grundläggande frågeställning i boken, är människan ond eller god?

Lokaltidningen Mitt i har stämt möte med författaren Anita Santesson vid grillen i Bagarmossens centrum och smiter in på ett stängt Folkets hus för att undkomma vinterkylan. Här utspelar sig en central scen i boken, då djävulen dyker upp till ett nattvandrarmöte med en påse nybakade bullar, som luktar kanel och svavel.

Anita Santesson har grävt där hon står. Hon beskriver det så när hon berättar om hur nya romanen växte fram och det blir också tydligt för läsaren eftersom inte bara titeln ”När djävulen kom till Bagarmossen” kan spåras till hennes hemkvarter.

– Bagarmossen är ett mikrokosmos. Jag verkligen älskar Bagarmossen för här finns allt, det finns alla typer av människor och det finns också växande bra krafter och vilja att mötas oavsett var vi kommer ifrån. Det finns ett inkluderande. Och så finns det miljonprogrammet, villorna och radhusen och det är ju fortfarande så att det är ganska segregerat mellan dem, men allt finns här.

När Anita Santesson tog ett sabbatsår från lärarjobbet för att gå författarskola i Skåne hade hon redan skrivit första utkastet till boken. Hon har nu till och från levt med boken i över fem år, men snart kan hon hålla den färdigtryckta boken i sin hand.

– Att skriva en bok är en sak. Bara det är ett ganska stort steg, men nästa steg att skriva om den och bearbeta den tycker jag nog nästan är den största prövningen. Det tog mig ett tag för boken är ju 500 sidor.

Anita Santessons låter Bagarmossen vara en symbolisk spelplan för en maktkamp mellan gott och ont. Hennes samhällsengagemang har satt tydliga spår mellan på boksidorna, men humor och magi bär historien. ”När djävulen kom till Bagarmossen” kan kanske beskrivas som en sorts fantasy i förorten.

– Magisk realism skulle jag vilja säga. Någon kallade det förortsrealism och det kanske det är också, men det är lite innerstad i den också.

Att komma på en bra boktitel är en konst i sig. ”När djävulen kom till Bagarmossen” är en grym titel som andas klassiker, men också är unik. Hur kom hon på den?

Anita Santesson berättar att när hon hade skrivit sista raden i utkastet hette boken ”Det finns inga bagare i Bagarmossen”, men ödet kastade om tärningarna.

– Samma dag, som jag hade skrivit klart första versionen av boken och går till centrum, vad är det som då har öppnat? Jo, då har Lilla Bagis öppnat, de stod precis och satte upp skylten.

Anita Santesson skrattar lite. Faust-temat blev tydligare med den nya titeln, tillägger hon.

– Det handlar faktiskt om att djävulen flyttar in granne med Ylva på Byälvsvägen och erbjuder sin hjälp.

Kärnan i boken är frågan om människan föds god eller ond? Det är viktigt att göra gott, säger Anita Santesson när vi under intervjun kommer in på olika konkreta sätt i vardagen att engagera sig. Huvudpersonen Ylva Svensson, en överviktig gymnasielärare, går vilse någonstans på den vägen.

– Dr Faust säger till Djävulen att han gör vad som helst för att få hjälp med en viss grej. Och det är ju precis samma tema i den här boken. Ylva säger att hon gör vad som helst för att styra upp och stoppa våldet.

Folkets hus där vi satt i början av intervjun ligger bakom oss och istället har vi gått till de trånga gångtunnlarna för att ta bilder till artikeln. Här möts åter fiktion och verklighet. Anita Santesson och schäfern Svava ställer upp vid tunnelöppningen, där bleka tags är spridda över betongen.

Lite passande med tanke på att en passage i boken kan läsas som ett inlägg i debatten om stadens nolltolerans mot graffitti, enligt Anita Santesson.

”Vid Byälvsvägen 22, mellan loftgångshusen, fanns en tillbyggnad. Där hade någon målat en stor piraya. Ingen visste vem som gjort den. Men de boende var överens om att den var gjord av en stor konstnär” (läs längre utdrag ur boken här).

Huvudpersonen Ylva Svensson blir verktyget för att föra fram författarens åsikt om att klottersanerare raderade en folksymbol. För det där hände i verklighetens Bagarmossen, också.

– En morgon när jag kommer ut så är fisken borta. Då har de klottersanerat den här fantastiska Bagis-symbol, detta fantastisk konstverk. Då är jag ju lite politisk för det bestäms ju ovanifrån vad som är konst. Jag skulle älska om fisken fick komma tillbaka, säger Anita Santesson.

När vi går tillbaka mot Bagarmossens torg ringer Anita Santesson på mobilen till någon för att få hundvakt till schäfern Svava. Måndag är egentligen hennes skrivardag, men förmiddagen har brutits upp av vår intervju och under eftermiddagen ska hon i väg på repetion.

Anita Santesson är kulturarbetare med många järn i elden. Ett nytt bokprojekt är redan på gång. Förhoppningar finns också om att ”När djävulen kom till Bagarmossen” kan bli film i framtiden.

– Jag skriver bättre när jag har längre perioder och gömmer mig, men det är också så att när man är frilansare måste man kicka igång saker, det kommer inte av sig själv.

Här är ett kort utdrag ur boken ”När djävulen kom till Bagarmossen” av Anita Santesson:

Vid Byälvsvägen 22, mellan loftgångshusen, fanns en tillbyggnad. Där hade någon målat en stor piraya. Ingen visste vem som gjort den. Men de boende var överens om att den var gjord av en stor konstnär. Fisken hade tjocka läppar, gulgrön kropp, flammande fenor och simmade på betongen. På sidan av den hade någon textat: Till en vän. Vissa påstod att den var ett minne över en 19-årig latinamerikansk pojke som sagt till tre småungar att inte leka med kniv och därefter blivit mördad. Andra sa att det var en present till en tjej på hennes födelsedag. Ingen visste med säkerhet, men fisken ingav respekt och den kommunala fastighetsägaren lät målningen vara.

(Läs ett längre utdrag ur boken här…)

Tips! Läs också intervjun med den hemlighetsfulle grafitti-konstnären som sägs ha målat verklighetens fisk på Byälvsvägen 22 och hur fisken efter att ha blivit raderad på väggen via mystiska omvägar dykt upp igen i ett helt annat sammanhang.

Fakta

Anita Santesson

STSH Deckare 5116, Anita Santesson, när djävulen kom till Bagarmossen, Fotograf Oliver Lindkvist, Alternativ om det behövs en liten porträttare

Ålder: 52.

Bor: Bagarmossen.

Familj: Vuxna barn.

Yrke: Lärare i religionsvetenskap. Kulturarbetare med bland annat film, scenkonst och författarskap på sitt cv.

Intressen: Kultur, människor och hundar. Mycket intresserad av myter, sägner och sagor från ursprungsfolk.

Aktuell: Nya boken ”När djävulen kom till Bagarmossen” släpps vid årskiftet.

Bra att veta: Tidigare har Anita Santesson tillsammans med Ralf Novák-Rosengren skrivit ungdomsboken ”5768 visningar på Youtube”, som blev belönad med Sveriges radios litteraturpris till årets bästa svenska barnbok.

 

Fakta

Platserna i Bagarmossen som vävs in i boken

Här är några av platserna som Anita Santesson har vävt in i nya boken ”När djävulen kom till Bagarmossen”:

Byälvsvägen 22 

Söderbysjön 

Folkets hus

Svartbäcksvägen

Djursjukhuset

Brotorpsskolan

 

Källa: Boken När djävulen kom till Bagarmossen