Peter Barlach skriver om det som skaver

Författaren och Lidingöbon Peter Barlach är aktuell med en ny bok.
Peter Barlachs böcker växer fram i kollegieblock på caféer, bussar och tunnelbanor.
Peter Barlachs mamma dog i en bilolycka när han var 12. Skrivandet blev hans sätt att hantera sorgen.
– Det var terapiernas terapi.
Nu är han aktuell med en ny bok.

Peter Barlach var bara 12 år när hans mamma dog i en bilolycka. Efter det stängde han in sig i sorgen.

– Jag tänkte att jag var helt ensam och grät bara med min hund.

Dagen efter beskedet gick han på tennisträning och två dagar efteråt var han tillbaka i skolan. Han gjorde allt för att hålla uppe fasaden.

– Om någon hade frågat hur jag mådde hade jag behövt prata om det allra svåraste.

Försökte fly från sorgen

Men tonårstiden i Nacka blev stökig. Han började dricka och röka tidigt, för att fly från sorgen.

– I högstadiet gick det inte att ta in någonting. All energi gick åt till att överleva. Jag förträngde hela min sorg i så många år.

Det var först i skrivandet som han upptäckte att han behövde utlopp för sorgen. Den första boken handlade om John, som också förlorade sin mamma och heter Inte bara tennis.

– Det var skitsvårt. Jag kunde lätt försätta mig i hans situation, det var samma känslor och samma ångest. Det var terapiernas terapi.

Vill hjälpa andra

Han säger att han inte ser sig som en författare som vill förmedla någon sorts sensmoral, men han hoppas att böckerna om John kan hjälpa andra barn i sorg.

– Finns det bara ett barn som kan känna att man inte är ensam så är det bra, om det är flera tusen är det fantastiskt.

Efter tre böcker om John började han skriva om Caroline i stället. Nu är han aktuell med den fjärde boken om henne, Carolines pris.

– Hon är mitt alterego, min förebild och min tittglugg mot världen. Men hon är smartare, modigare och roligare än jag. Hon är den som man önskar att man var, men hon är inte perfekt. Det är något som skaver.

”Det var en viktig ingång för mig, att hon inte ska titta på sig själv utifrån mäns blickar.”

Caroline är krögare, har en alkoholiserad far, en död bror och en ansträngd relation med sin mamma. Hon är tuff och självsäker, men också  destruktiv.

– Min dröm är att skriva om året då hon var 13, när brorsan dog. När hon brister ut i sin destruktivitet. Jag och Caroline, nu fattar jag hur mycket vi har gemensamt.

Caroline har självförtroende och har inga negativa tankar om sin kropp.

– Det var en viktig ingång för mig, att hon inte ska titta på sig själv utifrån mäns blickar. Hon har good enough-självförtorende. Det kan vara något litet budskap.

I den fjärde boken möter Caroline städerskan Zulfiya som flytt från Uzbekistan, som hon försöker hjälpa till ett bättre liv.

Skriver för hand

Böckerna tar ungefär ett år att skriva och Peter Barlach har en tydlig process när han skriver.

– Jag använder mig av kollegieblocksmetoden. Det måste vara lite tjockare papper, 90 gram. Jag börjar med att numrera alla sidor och gör ett register här, säger han och visar på insidan av vänstra pärmen.

Sedan skriver han scener och en slags grovskiss av boken. Då skriver han på tunnelbanor, bussar och caféer, bland annat på Lidingö där han bor sedan 15 år. Det brukar gå åt fem block per bok.

”En 82-årig dam ville bjuda mig på lunch efter att ha läst om Caroline.”

– Jag är rädd för den blanka skärmens ångest. Det ska vara huller om buller.

Sedan skriver han hela boken på dator, men då måste det däremot vara helt tyst omkring honom.

Läsarna är framför allt kvinnor mellan 25 och 90 år.

– En 82-årig dam ville bjuda mig på lunch efter att hon läst om Caroline.

Fakta

Peter Barlach

Ålder: 49 år.

Bor: Hus i Hersby på Lidingö.

Familj: Två biologiska döttrar, två styvdöttrar, fru och franska bulldogen Scilla.

Aktuell: Med boken ”Carolines pris”. Signerar på Akademibokhandeln i Lidingö centrum den 29 april klockan 13.

Läser: ”Jag skriver snabbt, men läser långsamt, så jag läser inte så mycket. Senast läste jag Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf om hennes man filmregissören Daniel Lind Lagerlöf som försvann. Jag grät, skrattade och gråtskrattade hela boken. Hon har en sådan humor mitt i allt det hemska.”