De berättar om livet på familjehotellet

Hässelby familjehotell
Donnar Strindlund (mitten) berättar om när han busringde andra hyresgäster.
På lördag släpps boken "Hässelby familjehotell - En folkhemsdröm som försvann...".
Vi har träffat några av de 13 hyresgäster som bidragit till boken för att prata minnen om hur det var att växa upp i huskomplexet i Hässelby gård

– På den här väggen fanns telefoner så man kunde ringa till allas rum, säger Stig Dedering och pekar på den vita väggen.

– Och här låg receptionen! utbrister Gunnar Aldestam och nickar mot en glasbur.

Gunnar flyttade in samma år som Familjehotellet stod klart – 1956. Byggmästaren Olle Engkvists syfte var att kvinnorna, som i allt högre grad börjat förvärvsarbeta, skulle få avlastning genom service i huset. Här fanns matsal, daghem, städhjälp, sjuksköterska, ett litet kapell, träningslokaler, festlokal, reception och livsmedelsbutik.

Hässelby Familjehotell

Så här kunde det se ut i familjehotellets gymnastiksal på 70-talet.

Många av kvinnorna som bodde här var ensamstående, precis som Gunnars mamma. Men han själv minns inte det som att huset var för en speciell målgrupp.

– Det var en total blandning, motsatt till hur det är på många ställen i dag där det är segregerat och man lever sina olika liv, säger Gunnar Aldestam.

Donnar Strindlund menar att det var som att växa upp i en by.

– Alla visste vilka alla var och det var tryggt och fint, säger han.

Hässelby Familjehotell

Många åt tillsammans på Familjehotellet under 1970-talet.

Donnar bodde först med familjen i en trea. Men med tre barn i familjen var den liten så när Donnar blev 13 år hyrde hans föräldrar en etta i huset där han fick bo ensam.

– Det fanns en trappa upp till min lägenhet och där brukade mina kompisar klättra upp och in till mig. Om man går förbi på gatan kan man fortfarande se ett hål i häcken – det var där de kom in. Villastadsbarnen hade sina gillestugor och jag hade min lilla etta, säger han och skrattar.

Donnar och hans kompisar drog sig inte för att hitta på bus. På första våningen fanns flera telefoner.

– Vi brukade ringa till två personer samtidigt och lägga ihop telefonerna, och det blev ju väldigt roligt när de fick förklara för varandra att det inte var någon av dem som hade ringt upp, säger han.

Hässelby Familjehotell

Men det fanns de som inte gillade att ungdomarna använde korridorerna som sitt vardagsrum.

– Ibland var vakter här med batonger och schäfrar, säger Donnar.

Efter Olle Engkvists död 1976 beslutade stiftelsen som ägde fastigheten att lägga ner matservicen. Men det gick inte hem hos hyresgästerna, som började ockupera matsalen.

– Min farsa blev utburen när kravallpolisen var här och tömde matsalen på folk, säger Donnar och skrattar.

Hässelby Familjehotell

Matsalen var älskad. I dag hör matsalen till skolan.

Men en del av själen finns kvar än i dag. Både Donnar och Gunnar har flyttat, men Stig Dedering bor kvar och fyra vardagskvällar i veckan lagar några av hyresgästerna mat tillsammans i det gemensamma köket som finns kvar. Alla tre tycker att man borde bygga fler hus efter Olle Engkvists koncept.

– Det ska vara snabbt och billigt att bygga bostäder i dag, som miljonprogrammen. Där gjorde man ett historiskt misstag, vi tycker att man borde bygga upp sådana här hus i stället, säger Gunnar Aldestam.

Fakta

Boksläpp på lördag

Hässelby familjehotell

Nu på lördag släpps boken ”Hässelby Familjehotell – En folkhemsmodell som försvann…”.

Redaktör för boken är Gunnar Aldestam, som har 13 medförfattare som alla bott eller bor på familjehotellet.

Det firas med ett författarsamtal på Hässelby Familjehotell klockan 13, då är allmänheten inbjuden.

Efteråt blir det ett seminarium för de som har växt upp på familjehotellet.