Daniel blickar in i framtidens Sollentuna

I sin bok varvar Daniel Sjölin humor med ett relationsdrama i framtidens Sollentuna.
I sin bok varvar Daniel Sjölin humor med ett relationsdrama i framtidens Sollentuna.
– Sollentuna är som ett miniatyr-Sverige, så i stället för att skriva om landet kan man berätta om kommunen och låta den agera projektionsplan för hela samhället.

Det säger författaren Daniel Sjölin, som i en ny bok drömmer sig tillbaka till sin hemvist – fast långt in i framtiden.

Mitt i har tittat närmare på böckerna som handlar om dina kvarter.

Om 250 år går en magnetbana genom Sollentuna och vattenlinjen har stigit lite – i alla fall om man får tro författaren och tidigare SVT-programledaren Daniel Sjölin, vars kommande framtidsroman utspelar sig där.

Nu ska fler äldre få besöka bondgården

Redan i början av 2000-talet skrev han ”Oron bror” och ”Personliga pronomen”, två böcker som även de utspelar sig i Sollentunatrakten. Och än är han inte klar med att berätta om platsen, även om hans litterära återkomst till området är i ett tidigt stadie där han inte vill avslöja för mycket.

– Den heter ”Vi sög strömming” just nu, fast det är bara en fruktansvärt dålig arbetstitel och det blir nog inte så till slut, säger han och skrattar.

”Jag har tänkt att det här ska bli en rolig bok där allt är lite pajigt och kaiko.”

Daniel Sjölin, författare

Vi sitter i källaren till hans hem i Bromma, där Daniel Sjölin har inrett ett skrivarrum som han nästan aldrig skriver i.

– Näe, det var tänkt så men det blir alldeles för kallt här. Nu är det nog ett halvår sen jag satt här sist, säger han, ett påstående som får stöd när han ett ögonblick senare rensar bort ett par juldekorationer som lyckats överleva till juni.

I den nya boken vill han varva humor och relationsdrama med en sorts framtidsprognos för hur Sollentuna lyckas tackla de stora frågorna, som infrastruktur, miljö och invandring.

Djurisk konst av skrot ska pryda returpark

I centrum för berättelsen står en märklig relation mellan två Sollentunabor – en ung man och hans mamma – som båda vaknar upp ur en hundraårig kryo-sömn.

– Jag är ingen science-fictionförfattare egentligen, men jag har tänkt att det här ska bli en rolig bok där allt är lite pajigt och kaiko, säger Daniel Sjölin.

För honom har det futuristiska draget mest att göra med att det kändes kul att göra, och han lovar att trots att boken blickar långt framåt så kommer en hel del gå att känna igen.


 

Själv kommer Daniel Sjölin inte från framtiden – han har bara lånat barnens futuristiska vattenpistoler. Foto: Stefan Källstigen

 


– Jargonger ska fortfarande finnas kvar, som att det anses lite töntigt att bo i Upplands Väsby bland en del Sollentunamänniskor, säger han och skrattar igen.

Eftersom Daniel Sjölin tidigare har skrivit fiktiva berättelser om Sollentuna är jag nyfiken på om han tänker att läsare får ut något särskilt av att läsa om platser som de själva har besökt.

– Absolut, svarar han.

”Skulle jag gå ut i Ekbacken i dag och titta på vitsipporna så skulle jag kunna börja gråta

och förvandlas till fyra år igen.”

Daniel Sjölin, författare

– Om vi har något att utgå ifrån så skapas bilder i hjärnan på ett annat sätt och får en starkare effekt. Platser som hör hemma i vår barndom är ofta sprängfyllda av känslor; skulle jag gå ut i Ekbacken i dag och titta på vitsipporna så skulle jag kunna börja gråta och förvandlas till fyra år igen, säger han.

Och förra veckan åkte Daniel faktiskt ut för att återse den uppväxtort han flera gånger kritiserat, men som han gång på gång, med magnetisk kraft tycks återkomma till i skrivandet.

– När jag var där slogs jag av tanken att Sollentuna för mig är som parfymen man hade som 16-åring – man stöter på den senare i livet och knockas av nostalgin och av minnen från ungdomen! Och så förundrades jag av hur litet allt kändes, jämfört med hur jag mindes det.

Kritiserade skolan efter olycka – blev anmäld

Gå på upptäcksfärd i sagornas Sollentuna

När sinnena får marinera i sol och bok lite för länge är det lätt att världarna flyter samman; var det i litteraturens värld som någon nyss var törstig eller var det du?

För att addera ett extra lager av förvirring kommer här en genomgång av böckerna som inte bara påminner om verkligheten vad gäller form, utan också utspelar sig där du bor!

Elisabet Nemert: Ljusets dotter (2011, Forum)

En tidsresa till 1700-talets Sollentuna fylld av både misär och magi, där läsaren bjuds på levande skildringar av både det ljuva livet på Edsbergs slott och tillvaron som fiskare vid Edsviken. I berättelsen får vi följa den sköra men musikaliska Maria i kampen mot hennes våldsamma far som styr familjen med järnhand.

 

 

 

 

Daniel Sjölin: Oron bror och Personliga pronomen (2002 och 2004, Norstedts)

I Oron bror skildras en uppväxt i Sollentunas tristess genom ett barns ögon, och den två år senare utkomna Personliga pronomen är fylld av referenser och språklig finess, och handlar om en familj som heter jag, du, hon och vi – och som hotas av stans livsfarliga ungdomsgäng.

 

 

 

 

Arne Dahl: Utmarker (2016, Albert Bonniers förlag)

Den hyllade deckaren utspelar sig i fragmentariska tillbakablickar från Helenelundsskolan, och kretsar kring detektiverna Sam Berger och Molly Blom, som anar onåd efter att en kvinna spårlöst försvinner.

 

 

 

 

 

Emma Hamberg: Rosengädda nästa (2012, Piratförlaget)

Om Bror, 13-årig frankofil som helt saknar vänner, och Tessan, 29-årig kvinna som läser kokböcker som andra läser romaner, men ägnar dagarna med att servera pulvermos istället för att tillaga de kulinariska mästerverk hon egentligen skulle kunna skapa. Och inspirationen till de båda är hämtad från Sollentunabor, har Emma Hamberg, som själv är bosatt i Norrviken, tidigare berättat.