Bortglömd prostinna ger namn åt plats

Edit Ekman.
Edit Ekman.
Från Edit Ekmans systuga för hustrur till arbetslösa män.
Från Edit Ekmans systuga för hustrur till arbetslösa män.
Prinsessan Sibyllas kommitté för Hagafesten 1936. Sittande från vänster: fru Cederlund, prinsessan Sibylla och generalskan Amundson. Stående: hovintendent Åkerfeldt, fru Larsson, okänd kapten, fru B Werner, ordf. fru Ekman (kyrkoherdefru), Kate Fogelmarck, ryttmästare Egnell, Gull Thörn, amiralinnan Ericson, överstinnan Brandel, Elisabeth Wachtmeister.
Prinsessan Sibyllas kommitté för Hagafesten 1936. Sittande från vänster: fru Cederlund, prinsessan Sibylla och generalskan Amundson. Stående: hovintendent Åkerfeldt, fru Larsson, okänd kapten, fru B Werner, ordf. fru Ekman (kyrkoherdefru), Kate Fogelmarck, ryttmästare Egnell, Gull Thörn, amiralinnan Ericson, överstinnan Brandel, Elisabeth Wachtmeister.
Solna kyrkoråd vill lyfta fram dold lokal kvinnohistoria genom att hedra kyrkoherdefrun Edit Ekman.

Kyrkorådet i Solna har ansökt hos Byggnadsnämnden om att få namnge platsen mellan S:t Martins stall och ladan i Solna kyrkby till Edit Ekmans plats.

”Detta är ett sätt att uppmärksamma en ofta dold lokal kvinnohistoria och det vill vi bidra till. Utmärkningen ska ske genom att en emaljskylt sätts upp på husväggen på S.t Martins stall, och på den kommer förutom namnet på platsen stå en kortfattad levnadsbeskrivning”, skriver kyrkoherden till nämnden.

Nämnden sammanträder på torsdag den 7 december och miljö- och byggnadsförvaltningen tillstyrker namnförslaget.

Initiativet till att hedra Edit Ekman kommer från Margareta Bäfverfeldt, förtroendevald i kyrkofullmäktige, som tyckte att det var ”dags att uppmärksamma den som verkligen gjort mest i St Martinsföreningen”.

Hon beskriver ingående prostinnans liv i en bilaga till ansökan, som Mitt i Solna fått tillstånd att publicera.

cgipict-img-22

Edit Ekman arbetade hela sitt liv för att hjälpa utsatta

Edit Ekman kom till Solna församling 1925 som hustru till kyrkoherde Karl Ekman.
Hon blev snart uppmärksam på hur många församlingsbor led nöd på grund av arbetslöshet. Stora skaror av hjälpsökande människor ringde dagligen på dörren till prästgården. Vid besök i hemmen fick Edit Ekman se hur svårt många familjer hade det. Hon insåg att något måste göras.

l samband med att Solna kyrka öppnades efter en restaurering återfördes från historiska museet en medeltida träskulptur föreställande S:t Martin, en munk som på 300-talet startade ett omfattande arbete i Sydfrankrike för att hjälpa fattiga och sjuka människor. Han var Solna kyrkas skyddshelgon. Vid återinvigningen som förrättades av ärkebiskop Nathan Söderblom uppmuntrades kyrkoherdeparet att göra något konkret i S:t Martins anda.

Ingen förening var beredd att ta på sig för ett sådant arbete så Edit Ekman fick själv ta ansvaret och startade då föreningen S:t Martin.

Edit Ekman gjorde ett upprop i Stockholmstidningarna och i Solna kyrka och inbjöd människor att skänka kläder, möbler och husgeråd till de behövande. Det blev ett stort gensvar och i början åkte Edit Ekman själv runt och hämtade det som skänkts. Så småningom fick hon hjälp med detta av bl.a. scoutledare. 8 sykunniga kvinnor erbjöd sig att sortera och sy om kläder. Verksamheten ökade och snart var ett 80-tal kvinnor samlade i prästgården för att hjälpa till. Ett rum inrättades också till en verkstad för att tillverka halmsaker och julprydnader som såldes.

På Martin-dagen den 11 november hölls årligen försäljning och servering till förmån för arbetet.

Edit Ekman fick också iden att ordna en stor julmarknad på Hagalunds torg. Ett långt tåg med en blåsorkester i spetsen och en S:t Martin till häst följdes av riddare klädda i vita kåpor med röda kors på och ett stort antal stjärngossar. De vandrade runt i hela Solna och sjöngjulsånger. Man samlades sedan vid torget där en hög julgran rests. Avsikten var att sprida fest och glädje och samtidigt samla in pengar till S:t Martin-verksamheten.

Arbetet växte och prästgårdens utrymmen blev för små. Då väcktes tanken att använda kyrkstallet. Virket till inredning och mycket material skänktes.

När stallet stod färdigt kunde arbetet utvidgas. Det fanns ett stort behov av att erbjuda verksamhet även för pojkar och män. Därför imättades en snickeriverkstad och en motorkurs startades för blivande chaufförer. Till allt detta behövdes mer pengar. Prinsessan Sibylla anordnade för ändamålet en fest i Hagaparken. Den inbringade 66.000 kr och prinsessan skänkte ytterligare 50.000 kr. Med dessa pengar som grundplåt kunde nu verksamheten i kyrkstallet utvecklas. Man startade hattmakeri, skomakeri och tillverkning av madrasser och täcken. Detta utvecklades till en 2-årig yrkesskola för pojkar.

Solna kommun övertog så småningom utbildningen som idag finns kvar som S:t Martins gymnasium. Föreningen S:t Martin lever också vidare i Solna församling och man har sin årliga försäljning i november månad till förmån för behövande.

All denna verksamhet startades och leddes av Edit Ekman personligen 1925-1948. För att hedra denna enastående insats i Solna, föreslår Solna kyrkoråd att ett område vid det nyrenoverade S:t Martins stall får bära Edit Ekmans namn.