Han släpper bok om uppväxten som punkare i Tyresö

Arne Wickander
Arne Wickander har släppt sin debutroman.
Han växte upp som en av få punkare i Tyresö. Nu har Arne Wickander gjort bok av tiden i betongens Bollmora.
– Vi var de första äkta förortsbarnen i Tyresö, säger han.

På åttonde våningen i det pastellgröna huset på Sikvägen växte Arne Wickander upp. Han flyttade dit som 3-åring i början av 60-talet. Han såg långt från sitt pojkrum. De vidsträckta fälten och de förfallna trähusen hade ännu inte helt gett plats för det nya Tyresö.

– Tyresö var då bara ett decennium från jordbrukssamhället som försvann bit för bit, säger han.

Tyresö centrum 1972

Tyresö centrum byggdes ut 1972. Taget från Arnes pojkrum på Sikvägen. Foto: Privat

Första generationens Tyresöbor

Han beskriver det som att han tillhör den första generationens Tyresöbor. ”Vi växte upp här i betongens Bollmora. Vi lärde oss det man behöver för att överleva i en betongförort. Vi längtade inte bort”, skriver han i sin debutroman Den tredje punkarn som släpptes nyligen.

Arne var punkare. En av få i Tyresö.

– Inget kunde stoppa oss.

Idérikedomen var stor. Ihärdigheten var det lite sämre med

Det var Hasse, Lasse, Bosse, Sören, Anders, Gunilla och flera. Det var deras värld, de gjorde vad de ville, ingen brydde sig, beskriver Arne det som.

– Det var alltid bättre att göra något än att låta bli. Går det åt helvete så gör det inget. Som Nilz Pilzner som hade duvor i badrummet. Idérikedomen var stor. Ihärdigheten var det lite sämre med.

Arne Wickander

Arne Wickander som ung. Foto: Privat

Scener i boken följs av andra scener. Någon färgar håret för första gången, målar rosa nagellack, stjäl en bil. Det är bråk vid Albysjön, det är kasettband som spelas in, fanzine som skapas, band som repar och vin som görs i badrummet. En av hans vänner dör under tragiska omständigheter. Platser i Tyresö virvlar förbi. Alléplan, Fårdala, Granängsringen, Granbacken, Nyfors…

– Berättelsen sitter ihop med snören och gem. Jag ville göra en bok om hur livet såg ut för oss.

Det avspeglas i språket.

– Punken skiter ju i hur det borde vara. Jag ville att språket skulle förmedla det.

En hyllning till vänner

Allt han skriver har en kärna av sanning.

– Jag har skruvat lite i reglagen men nästan inget är hittepå.

Boken kan sägas vara en hyllning till dem han lärde känna.

– Jag är så tacksam att jag fick vara punkare under punkens highlife och fått förmånen att umgås med de här sköna människor. Det var rejält udda lirare.

Såg Bollmora förändras

Arne bodde i Tyresö i 30 år.

– Jag såg Bollmora förändrats. Under 70-talet hade det extremt dåligt rykte, det var tal om droger, misär och kriminalitet. Sen kom de olika försöken att putsa upp det till ett prydligt område där folk klippte gräsmattor och tvättade bilen. Som det väl är i dag, säger han.

Arne Wickander

Arne Wickander bodde i Tyresö i 30 år. Foto: Sandra Samppala

Han bor inte längre i Tyresö – men inte långt därifrån. För 1,5 år sedan flyttade han till en villa i Vendelsö med sin fru.

– Hon ville bo i Tyresö, jag sa nej. Det skulle vara som att flytta in i ett museum, så vi flyttade till andra sidan kommungränsen. Jag skulle nog känna mig mer hemma i ett betonghus. Vill jag se rådjur kan jag googla på dem, säger han och skrattar.

Fakta

Bor i Vendelsö

Ålder: 58

Bor: Vendelsö

Gör: Jobbar på en a-kassa

Gick i skolan i Tyresö: Stimmet, Fårdala skola och Forellskolan

Bakgrund: Har jobbat på olika a-kassor sedan han var 24

Fakta

Tre snabba fråga om punken

Favoritbandet i tonåren? ”Det första bandet som jag gillade mycket var Ramones. Det lyssnar jag fortfarande mycket på.”

Spelning du aldrig glömmer? ”Ebba grön på Oasen i Rågsved, så fruktansvärt bra live. De ockuperade lokaler i Rågsved centrum, det var ett jäkla hallå. De spelade också på Kulturhuset och Sergels torg. Det är ju egentligen otroligt att de fick tillåtelse att lira på torget, det skulle ju aldrig ett band få i dag.”

Relation till punken i dag?  ”Jag springer fortfarande på konserter, säkert ett par gånger i månaden, dels på Stockholmsbanden som spelar för 30 personer i en källare och dels på utländska band. Jag tycker det är roligt, det är där man träffar gamla kompisar. En kul grej är att skramla ihop några kompisar som fortfarande köper vinyl och gå på en börsrunda som vi säger.”