En hambo om höften håller

Eldsjälen Gunhild Johnsson i blått dansar med Curt Walén.
Eldsjälen Gunhild Johnsson i blått dansar med Curt Walén.
Wahlén & Segeblad ser till att dansparen håller takten.
Wahlén & Segeblad ser till att dansparen håller takten.
I 30 år har Gunhild Johnsson arrangerat dans i Botkyrka.

Numera räknar orkestern in varannan tisdag.

Och en del besökare äntrar dansgolvet trots känningar i armar, ben eller höfter.

Alla dansar med alla. Tullingebon Gunhild Johnsson dansar med Curt Walén från Björkhagen innan de tackar för dansen och han går till frun som sitter längst ned vid ett av de dukade långborden. De har varit gifta i 60 år.

– Varannan tisdag i tio år har vi kommit hit till Tumba för att dansa, berättar Gun-Britt Walén.

Kvällsdans ägnar de sig inte åt numera. Det är dagtid som gäller.

– Då ser man vad man håller på med, säger Curt Walén och skrattar.

Eldsjälen som ser till att det just finns något att hålla på med är Gunhild. Hon arrangerar danserna med SPF Botkyrka i ryggen.

– Jag gick upp halv sju i morse och kom hit klockan tio för att duka och förbereda, berättar hon.

Det är också Gunhild som bokar banden som spelar i Tumba Folkets hus i Segersjö. Fram till nyår väntar Eklöfs, Amigos, Lasse Eriksson, Jiges och dagen före nyårsafton Wahlén & Segeblad.

– Det är ingen struntmusik om jag säger så. Banden åker ibland långt för att komma till dansen.

På scenen när Lokaltidningen Mitt i kommer på besök står just ovan nämnda Wahlén & Segeblad.

De är från länet och har dragit ett 50-tal personer till dansen, en publiksiffra som enligt Gunhild Johnson nog hade varit högre om inte PRO arrangerat en resa samma dag.

– Jag tror de skulle till Åland.

Två man starka Wahlén & Segeblad håller golvet i gång med sång, akustisk gitarr och dragspel men låter som en hel orkester eftersom bland annat trummor är förinspelat. Duon växlar stilar och kör tre moderna låtar och sedan en gammeldans.

– Alla ska bli nöjda.

Men när det är dags för hambo blir det färre på dansgolvet. Enligt Gunhild Johnsson beror det inte på att dansen är mindre populär.

– Många har nyopererade höfter, förklarar hon.

Kvart över två eftermiddagen tar man paus med kaffe, fika och lottdragning. Gunhild Johnson beskriver stämningen i Tumba som öppen och familjär. Det är inte bara att alla dansar med alla.

– Alla pratar med alla. Och man frågar varandra hur det står till med benet eller armen i dag.