En hjärnhalva med gitarr

Danny Gordon demonstrerar hjärnans funktioner i sin nya show. Hans egen domineras av den högra halvan.
Danny Gordon demonstrerar hjärnans funktioner i sin nya show. Hans egen domineras av den högra halvan.
Det går att vara en kuf – och ändå ha ett bra liv. Det trösterika budskapet ger Danny Gordon i sin show ”Gordon går igen – en man, en gitarr och en hjärnhalva”.

Snön gnistrar utanför Danny Gordons kök i Aspudden. Där utanför – på förskolan Korpens gård – ­leker barn i färgglada overaller. Tidigare låg Aspuddsbadet där, men det anrika badet revs efter en tuff konflikt mellan staden och upprörda Aspuddenbor.

Danny Gordon – konstnär, visdiktare, komiker och manusförfattare – var en av dem.

– Jag har ingenting emot dagiset i sig, men det var kulturlöst att riva badet. Jag var en av de där förfärliga aktivisterna som motsatte sig det. Aktivister – det är förresten ett konstigt ord. Vi var vanliga medborgare som ville ha kvar badhuset. Att kalla oss aktivister var ett sätt att marginalisera oss, säger han och tillägger:

– Det är bland annat sådana fenomen som jag fiskar upp i mina föreställningar. Av dem gör jag satiriska samhällskommentarer, som jag väver in i showerna.

”Gordon går igen – en man, en gitarr och en hjärnhalva” heter Danny Gordons senaste show.

Den gick för fulla hus på Etablissemanget på Södra teatern i höstas. Därför får han nu komma dit igen med två föreställningar i mars.

Ensam på scenen varvar han sina ”absurda och totalt ologiska” monologer om sitt liv med cabaretliknande ståuppkomik, samhällskritiska kommentarer och egna sånger.

Inte minst gestaltar han hur det är att domineras av sin högra hjärnhalva i ett samhälle där den vänstra hjärnhalvan värderas högst.

– Jag är kreativ och fantasifull men lever i ett samhälle där det strukturella och rationella hyllas – och det har jag väldigt lite av. Det är klart att det blir krockar. Ibland är vardagen svårhanterlig för mig, med alla blanketter som ska fyllas i och alla individuella val som man ska göra om precis allting nuförtiden, säger Danny Gordon och dricker med en bekymrad min en klunk av sin espresso.

Fast showen är inte uppgiven, betonar han. Hans trösterika budskap är att det går att leva ett bra liv även om man är en udda kuf som känner sig bortkommen i vår nya teknikstyrda värld, full av smartphones, Ipads och appar.

Och så resonerar han om kulturtillhörighet. Hans egen är minst sagt blandad. Han är visserligen ”en rejält ingnodd” söderortsbo, uppväxt i Västertorp och Mälarhöjden, där hans föräldrar köpte ett hus ”för en spottstyver” i mitten på 1960-talet.

Men hans judiska föräldar kom långtifrån. Pappa var skulptören Willy Gordon, invandrad från Lettland, och mamma kalligrafen och illustratören Mona Gordon, född i Storbritannien men med föräldrar från Polen och Ryssland.

– Och min fru är bosnisk muslim, så det är verkligen en blandning. Det gör att jag har många olika glasögon och kan se på världen på många olika sätt, säger Danny Gordon.

Om det judiska skojade han redan i debutshowen ”Judisk konfetti”, som han gav i Studion 1994. Det gjorde han också i ”A room with a Jew” på Mosebacke 1997. Sedan har det blivit tre shower till: ”En tvångsföreställning” (2002), ”Hem till Gårdon” (2009) och nu ”Gordon går igen”. Redan föreställningarnas titlar säger något om upphovsmannen.

– Jag är en lekfull ordvrängare som allid har gillat att lattja med orden, konstaterar Danny Gordon.

Jag är en lekfull ordvrängare som alltid har gillat att lattja med orden .danny gordon

Fakta

På scenen i mars

Namn: Danny Gordon.

Ålder: 51 år.

Yrke: Konstnär, visdiktare, komiker, manusförfattare.

Bor: I lägenhet i Aspudden. Uppväxt i Västertorp och Mälarhöjden.

Familj: Hustrun Aida Gordon, 44 år, skådespelare och coach i personlig utveckling, 11-årig dotter och 23-årig son.

Aktuell: Med showen ”Gordon går igen” på Etablissemanget på Södra teatern den 11 och 18 mars.

Planerar: En showturné, och att samla sina sånger på en cd.