En unik mix av byggen

Cecilia Sagrén är lärare på Kungliga konsthögskolans arkitekturskola i Stockholm. I höstas höll hon kurser på Vuxenskolan i Huddinge. Foto: Johan Kindbom
Cecilia Sagrén är lärare på Kungliga konsthögskolans arkitekturskola i Stockholm. I höstas höll hon kurser på Vuxenskolan i Huddinge. Foto: Johan Kindbom
Villor i Stuvsta.
Villor i Stuvsta.
Flemingsberg
Grantorp, Flemingsberg.
Huddinge sjukhus.
Huddinge sjukhus.
Huddinge var lite av vilda västern under en tid då kommunen började växa ordentligt.

Då fick Huddinge en unik karaktär: villa- städer och färgglada miljonprogramshus.

Lokaltidningen Mitt i möter arkitekten Cecilia Sagrén utanför kommunhuset på Kommunalvägen. Efter ett kort samtal om varför vi möts just här står det klart.

– Det här är en jättebra plats om man vill titta på Huddinges arkitektur ur ett historiskt perspektiv, säger hon.

Här finns det som förr var den gamla kyrkskolan från 1914, Tomtbergaskolan från 1923 och Centrumkyrkan från 1929. På 1940-talet kom så en brytpunkt, när det svenska folkhemmet skulle grundas.

Då, 1948, fick också Huddinge sitt första riktiga kommunalhus, efter en arkitekttävling. Vinnaren var Sture Frölén, med sitt förslag ”Perhaps”. Motiveringen var att Frölén hade tagit vara på områdets karaktär och att byggnaden hade ”måttfulla fasader”. Cecilia Sagrén har fastnat för fönstren.

– De vita omfattningarna som man kan se har en vacker brytning ovanför fönstren. Det är också träomfattningar och grå puts, typiskt 50-tal, säger hon.

1964 byggdes biblioteket och två år senare en tillbyggnad mot söder, det som i dag ligger närmare vägen.

Utöver det tidiga 1900-talets arkitektoniska avtryck finns här förstås en hel del modernare fasader att beskåda, som höghusen från miljonprogrammet och Huddinge centrum med sina tegelfasader från 80-talet.

Cecilia Sagréns bok ”1900-talsarkitektur i Huddinge” (2001) har undertiteln ”att bygga för ljus, luft och frihet”. Det syftar till något som nästan kan liknas vid vilda västerns nybyggaranda.

– Luft och frihet var det som fanns i Huddinge för dem som ville söka sig bort från Stockholm och stenstaden och skapa något eget. Då fanns en stor frihet att bygga lite som man ville. Det fanns också järnväg och billiga tomter att köpa, säger Cecilia Sag- rén.

Hon syftar på stora unika villastäder, bland annat i Huddinge, Stuvsta och i Segeltorp, som har en salig blandning av arkitektur. Där experimenterades det för fullt med nya former efter funktionalismens era, in till 70-talets villor som hade mer inslag av trä.

Efter en promenad längs Kommunalvägen beger vi oss mot Grantorp i Flemingsberg. Här finns ett av många avtryck från miljonprogrammets storhetstid. De olika färgade plåtfasaderna på höghusen är kanske ett av Huddinges tydligaste arkitektoniska uttryck.

Cecilia Sagrén blickar in mot en gård vid Terapivägen där det myllrar av barn som är ute och leker. Fasadfärgerna är tänkta att möta dem som strosar på gatorna nedanför, det skiftar i grönt, blått, gult, rött och i en mildare vit.

– Färgerna är satta så att ingen boende ska en stark färg mot sig när de tittar ut från fönstret. Det gör de här höghusen unika, det är väldigt fint, säger Cecilia Sagrén.

Hon tipsar om att det finns några sätt att närma sig arkitekturen i Huddinge.

– Att se arkitekturen handlar mycket om att se detaljerna och ta reda på de ursprungliga tankarna med byggnaden.