Ett liv bland trubadurerna

Botkyrkabon Ulf Bagge rörde sig i 60- och 70-talets trubadurkretsar. På 1980-talet spelade han på Palmes sista valturné. Nu beskriver han livet i boken ”Trubaduren – möten minnen”.

En del känner säkert igen Ulf Bagge som mannen som leder historiska vandringar i Gamla stan och Fogelström-vandringar på Södermalm. Historien har han i blodet. När Lokaltidningen Mitt i träffar honom har han precis kommit hem från en spelning på Musikvalvet Baggen i Gamla stan.

– En förfader till mig fick huset i present av Gustav Vasa. Han var med i befrielsekriget mot danskarna. Det är hans gamla skepp som hittades i Östersjön förra sommaren, säger Ulf Bagge.

Men någon fältherre har det inte blivit av honom. I stället en historieintresserad trubadur och författare med djupt engagemang i Svenska freds- och skiljedomsföreningen.

– Från 1968 och 20 år framåt var det mycket politik inom kulturlivet. Jag var själv med i fredsarbetet. En del av mina sånger har blivit kända i fredskretsarna.

Boken som getts ut av Ekerlids förlag beskriver Bagges närmare 50 år i Stockholms kulturliv. Första tiden som trubadur var knaper och Bagge beskrivs som stundtals närmast utmärglad. Kända trubadurer som Cornelis Vreeswijk kunde få stora gager, medan Bagge fick nöja sig med desto mindre.

– Även om jag umgicks med de stora hade jag som var tio år yngre inte så mycket att sätta emot. Jag kunde få 125 kronor för en helkväll. De kunde dra in 6 000 kronor.

Men med tiden etablerade han sig på kulturscenen och satte bland annat upp kabarén ”Sakta vi gå genom stan”, där bland andra Monica Zetterlund och Beppe Wolgers ingick, förutom Bagge själv.

Under Palmes sista valturné hade Bagge ansvar för kulturdelen där både han och Monica Zetterlund ingick. Bagge berättar att Monica liksom andra musiker på turnén hade alkoholproblem. Och missbruket är något han återkommer till.

– Det är baksidan i branschen men något det sällan talas om. Jag har sett många kollegor som gått på minor eller dött i förtid. Själv har jag klarat mig. Artist är ett risk­yrke precis som bland andra restaurangyrken och fack- och affärsrepresentation. Den som inte är uppmärksam kan åka dit, helt enkelt.