Ett svårtyglat samlande

Brittmari visar ett av sina favorittyger, formgivet av konstnären Carl-Johan De Geer.
Brittmari visar ett av sina favorittyger, formgivet av konstnären Carl-Johan De Geer.
Ett viktigt arbetsredskap.
Ett viktigt arbetsredskap.
Hon började samla. Nu är hennes hem fyllt av kilometer med tyg.

Brittmari Tjernlund från Salem är såld på tyger från 50-, 60- och 70-­talet.

Från utsidan ser det ut som ett helt vanligt radhus i Salem. På insidan är det en explosion av färger och former. Det mesta har Brittmari Tjernlund samlat i stora välordnade högar, men en del har hon också gjort gardiner och klätt om möbler med. När Mitt i kommer på besök har hon på sig en orange och svart tröja med trehörningar.

– Det var en gardin som jag kände att jag ville göra om, säger Brittmari.

Samlandet började hon med för länge sedan, och för några år sedan startade hon bloggen Randiga tråden där hon skriver om alla vackra tyger hon har och som hon ser på mässor och loppmarknader.

– Mest gillar jag 60- och 70-talet. Det är mycket färg och form och tygerna har en särskild kvalité, säger hon.

Bloggen är på svenska, men har fått besökare även i Japan. Tre ­japanskor har också kommit hem till henne.

– De gillar svensk design och tog kontakt med mig. I somras var en japanska här för att köpa tyg av mig. De här tygerna är väldigt populära där. Sommaren innan kom två andra. De tittade även på annan design i Sverige, som exempelvis porslin i Gustavsberg.

Trots intresset från Japan är det inga stora besöksantal på bloggen.

– Det finns ju så många bloggar, säger hon.

Förutom att hon gillar tyger, färger och design så har hon svårt att förklara varför hon samlat på sig så mycket.

– Det bara blev så.

Intresset för tyg har dock funnits länge. Brittmari är utbildad ateljésömmerska, men jobbar numera inom psykiatrin.

– Min mamma sydde också mycket och min mormor var ­modist, berättar hon.

En del av tygerna hittar hon på loppisar. Andra i second hand-­affärer. Men trots kilometervis av tyg finns det mer mönster hon vill komma över.

– Det gäller en del mönster av Carl-Johan de Geer, säger hon.

Brittmari står ibland på mässor och säljer tyg. Men det finns tyger hon aldrig skulle släppa. Brittmari plockar fram ett svart och vitt tyg av De Geer, som hon också berättar om på bloggen.

En annan favorit är ett prototyp-tyg formgivet av Stig Lindberg som jobbat också jobbat för Gustavsbergs porslinsfabrik.

På övervåningen finns en annan favorit. Där hänger ett tyg av Ritva Wahlström kallat ”Tulpan”. Här finns också flera av de möbler hon klätt om.

– Jag har gått många kurser för att lära mig tapetsera. Det var också något jag ville jobba med som ung.

Barnen är utflugna, och sonens gamla rum på bottenvåningen är numera omgjort till syateljé.

– Jag tog över det direkt. Det är här jag sitter och klipper och syr, berättar hon.

Hon återkommer några gånger till att hon samlat på sig så mycket.

– Ibland undrar jag om jag är lite knäpp, säger Brittmari och skrattar.