Flydde kriget – i naziplan

Eduard Lepp har landat på en åker vid Kauparve gård på Gotland i den Fokker CV-E, ett bombplan av äldre modell, som han just har flytt med över Östersjön.
Eduard Lepp har landat på en åker vid Kauparve gård på Gotland i den Fokker CV-E, ett bombplan av äldre modell, som han just har flytt med över Östersjön.
Eduard Lepp klädd i flygaruniform.
Eduard Lepp klädd i flygaruniform.
Fiskebåten som Salme Lepp och sönerna flydde i över Östersjön.
Fiskebåten som Salme Lepp och sönerna flydde i över Östersjön.
Samtidigt som brutala strider pågick mellan ­ryssar och tyskar i Estland 1944 stal Eduard Lepp från Haapsalu ett tyskt bombplan.

Skulle tyskarna upptäcka honom? Skulle ’ryssarna skjuta ner honom? Och skulle flygbränslet räcka till Gotland?

I sina sjönära stugor i Saltsjöbaden och på Älgö kunde de estniska flyktingarna blicka ut över havet.

– Så fort Estland var fritt skulle de ta sina båtar och åka tillbaka hem över Östersjön, säger Lars Westman, författare till ”Örnen har landat – på en åker” om en estnisk familjs flykt till Sverige.

Esterna i Saltsjöbaden hade förlorat sitt hemland men räddat sina liv. Men många hade inte samma tur. Deras små flyktbåtar sjönk i stormarna. Eller också upptäcktes de av ryskt eller tyskt flyg och mejades ner med kulsprutor.

Flygaren Eduard Lepp tänkte också fly. Tiden var knapp. De ryska trupperna hade tagit huvudstaden Tallinn i september 1944. Lepp skulle inte fly till havs, utan i ett gammalt bombplan. Om tyskarna upptäckte stölden riskerade han att avrättas.

– Han flög lågt för att inte synas från tyskarnas spaningstorn. Alla som spanade efter flygplan tittade alltid upp mot himlen.

Samtidigt som friheten hägrade på det avlägsna Gotland hade han ingen aning om sin frus och två små söners öde. De skulle fly med båt, var det tänkt. Men hade de kommit i väg?

Med hakkorstecken på vingarna var hans flygplan långt ifrån diskret. För ryssarna var det ett fientligt mål, och för de estniska flyktingar som kanske fanns i båtar under honom en skräcksyn. En bit ut på Östersjön såg Eduard en rysk u-båt framför sig.

– I vanliga fall hade han anfallit direkt och bombat den. Men kriget är slut för hans del, tänkte han. Men en liten hälsning till ryssarna tänkte han skicka och fällde bomberna i ryssarnas kölvatten, säger Lars Westman.

En stund senare såg piloten Gotlands horisont i fjärran. Hur skulle svenska militären reagera på ett plan med tyska hakkorssymboler?

Eduard Lepp var en av många ester som hade tagit värvning och slogs mot de ryska ockupanterna. Problemet var att han då blev allierade med tyskarna.

– Det här var en svår tid. Tyskarna kom som befriare till Estland, trodde estländarna, de körde ju ut ryssarna. Sedan visade det sig att det var en ondskefull makt det också, så estländarna var klämda mellan ryssarna och tyskarna, ­säger Lars Westman.

Eduard hade rätt i sina funderingar. Frun Salme och sönerna var på väg till Sverige. De befann sig vid estniska kusten redo att kliva på en fiskebåt. Tre kvällar var de vid bryggan, men fick vända. Sikten var för god. De behövde en molnig natt. Men den fjärde natten syntes ingen måne.

– Vid båtarna gick en man i mörkret på stranden och svängde en guldklocka som han lyste på med en ficklampa, och ropade ut till båtarna: ”Ta med mig, Ni får klockan.” ”Det är fullt”, svarade de från båtarna, säger Lars Westman.

Fiskebåten med Salme och pojkarna gav sig ut på havet. Då dök en tysk patrullbåt upp. Flyktingarna gömde sig under en presenning. Fiskaren ropade att han skulle hämta en kvinna med blindtarmsinformation på Ormsö, som ligger utanför Estlands kust, och tyskarna köpte förklaringen. Färden fortsatte längs Ålands skärgård och till sist kunde de stiga i land i Spillersboda utanför Norrtälje.

Lars Westman gick och bar på historien om familjen Lepps flykt i 40 år innan boken kom till. Familjen hade slagit sig ner i Saltsjö­baden, där han själv växte upp.

– Jag och Eduards son var arbetskamrater på tidningen Vi på 70-talet. Jag visste att hans pappa hade snott ett bombplan i Estland och nödlandat på Gotland. Det där var en story som Mati läckte lite undan för undan, han ville inte snacka så mycket om det här. Men den fastnade i huvudet på mig.

Jag och Eduards son var arbetskamrater på tidningen Vi på 70-talet.lars westman, författare till Örnen har landat – på en åker

Fakta

30 000 ester fick skydd i Sverige

Efter en uppgörelse mellan Hitler och Stalin fick Ryssland ockupera Estland 1939. Sedan ockuperades landet av Tyskland 1941–1944, innan Ryssland kunde återuppta ockupationen.

Cirka 30 000 ester flydde över Östersjön till Sverige, de flesta under hösten 1943.

De flesta tog sig med båt till Gotland och Stockholms skärgård, många i små öppna båtar.

I Saltsjöbaden fick ester köpa sjötomter av Järnvägsbolaget.

En del slog sig ner på Älgö där Estniska vägen påminner om de nya Älgöborna.

Historien om familjen Lepps flykt i båt och flygplan över Östersjön berättas i nyutgivna boken ”Örnen har ­landat – på en åker”, av journalisten Lars Westman från Nacka.