Föll för opera vid 4 års ålder

Som Jenny Lind-stipendiat får Josefine Andersson turnera i USA:s svenskbygder och svenska folkparker.
Som Jenny Lind-stipendiat får Josefine Andersson turnera i USA:s svenskbygder och svenska folkparker.
Josefine Anderssons kärlek till klassisk musik började hemma vid tv:n – under sändningsuppe-håll.

– När testbilden visades spelades musik som grep tag i mig.

Nu har hon belönats med prestigefyllda Jenny Lind-stipendiet.

Mezzosopranen Josefine Andersson pluggar vid operaakademien Köpenhamn men är tillbaka i Stockholm. Hon har just tagit emot Jenny Lind-stipendiet, ett av Sveriges finaste priser för unga opera- sångerskor. Ur motiveringen: ”Med sin välplacerade, klara röst samt fängslande gestaltning, berör hon djupt sin publik.” I dagarna har hon också debuterat på Folkoperan i Händels opera ”Julius Ceasar”. Hennes rollfigur heter Sextus, och är en man.

– Sextus är en jättekul roll. Det börjar med att jag och min mor i operan får se min fars huvud bäras in på ett fat. Min resa i operan är sedan att samla mod för att kunna hämnas min far.

Mansroller från äldre operor, där rollerna ofta sjöngs av kastrerade män, passar hennes mezzosopranröst bra.

– Sedan blir det allt mer typecasting när roller ska fördelas. Jag ser mer ut som en kille, tycker de.

Josefine Anderssons släkt är djupt rotad i Haninges mylla. Hon är uppväxt i norra Söderby – nära släktens rötter.

– Morfar var statare på Söderby gård och mamma bodde där en kort tid som liten.

Musik spelades det i hemmet, men aldrig klassisk.

Det var en slump att hon själv upptäckte musiken. När barnprogrammen var slut blev det sändningsuppehåll, och då visades SVT:s testbild. Samtidigt spelades klassisk musik. Josefine fastnade framför tv:n

– Jag fick samma rysningar som andra kanske får när de lyssnar på heavy metal eller vad de nu gillar. Efter det kunde jag sätta på testbilden för att få lyssna på musiken – eller dansa till den.

När hon var i 4-årsåldern hade hon nått en insikt.

– Jag sa till min mamma att jag ville bli operasångerska.

Senare fick Milos Formans Amadeusfilm enorm betydelse för Josefine. Hon drömde om att en dag få sjunga rollen som Nattens drottning.

– Jag hittade filmen väldigt tidigt. Jag förstod inte engelskan och jag hann inte läsa den svenska översättningen på textremsorna. Men jag älskade musiken och kläderna, och såg säkert filmen ett 50-tal gånger.

Men det skulle ta många år innan hon fick några större kunskaper om opera och klassisk musik.

Hennes första skiva blev därför Absolute music 9, och hon lyssnade på Carola.

En kompis mamma tog med sig Josefine och kompisen till en barnkör.

– Vi sjöng ingen klassisk musik utan fick 40- och 50-talsmusik ur kända Svenska visböcker. Men ledaren Siv Hellgren gillade min röst och jag fick sjunga solo.

Josefine började i Brandbergens musikklasser när hon var 10 år. När det var dags att söka gymnasium kom den första motgången.

– Jag sökte in på Södra Latin, men fick nej. Kommunen tyckte att jag kunde gå i musikgymnasium i Haninge. Men om man vill sjunga klassiskt funkar det inte att öva popsång.

Hon valde därför bort musiken helt och började på fria gymnasiets samhällsvetenskapliga program.

Först på Birkagårdens folkhögskola öppnade sig den klassiska musikvärlden för henne. Och sedan dess har hon förkovrat sig och låtit rösten mogna.

– Opera ger mig fortfarande samma rysningar som hårdrockare får när de lyssnar på heavy metal.

Opera ger mig samma rysningar som hårdrockare får när de lyssnar på heavy metal .Josefine Andersson

Fakta

Fick Jenny Lind-stipendiet

Namn: Josefine Andersson.

Ålder: 29 år.

Bor: Uppväxt i Norra Söderby, men bor för närvarande i Malmö.

Familj: Fästman som är lärare, mamma, pappa och två systrar.

Drömroll: Rosenkavaljeren i Rickard Strauss opera.

Favoritartist: Ann-Sofie von Otter.

Lyssnar på: Inte så mycket musik utanför jobb och studier. Kan ibland sätta på någon jazzskiva som bakgrundsmusik.

Övriga intressen: Älskar friluftsliv samt historiska kläder. Tittar gärna på kostymdramer.

Aktuell: Årets Jenny Lind-stipendiat, sjunger i ”Julius Ceasar” på Folkoperan.

Jenny Lind- stipendiet.