Min lokala hjälte

Frossa i krubbor på biblioteket

En är som ett gose­djur, en annan är i lera med en orm på stalltaket.

Juris Ozolins har en imponerande samling julkrubbor – just nu visas 40 av dem på Gribbylunds bibliotek.

Egentligen var det änglar Juris Ozolins fascinerades av och samlade på men så kom 1980- och 90-talet.

– Då blev det inflation på änglar. De fanns plötsligt överallt. Tidigare hade de varit mer ovanliga.

Så han övergick till att satsa enbart på krubborna som han har hittat i Sydamerika, Israel och Tyskland. Nu ställer han ut 40 av dem på Gribbylunds bibliotek. De är gjorda av glas, kristall, papper, tyg, bambu, kalebass och trä.

Vad är det som är så speciellt med julkrubbor?

– För mig representerar de någonting som är logiskt omöjligt. Att Gud kan få boning i en människa. Julkrubborna har länge fascinerat människor. Ett litet barn är alltid förknippat med hopp om ett bra liv. Om en bättre tillvaro.

– Föräldrarna tittar på sitt barn och växer in i föräldrarollen.

Han har själv fyra barn och sex barnbarn och har byggt egna krubbor inför julafton sedan 1970-talet.

Bland krubborna ligger en godispåse som han köpte i Tyskland på 1980-talet.

– Det är gelégodis i form av Maria, Josef, Jesus och stjärnan. De har mist sin färg vid det här laget.

Hans favoritkrubba är i lera från Sydamerika med en orm på taket.

– Ormen är en symbol för ondskan, en påminnelse om något som ständigt hotar. Jag tycker om det.

Juris är 67 år och pensionär numera. Men under sina 23 år som präst arbetade han i Täby, Tyskland, Vaxholm och Trosa. I Täby tjänstgjorde han i Tibble kyrka och i Gribbylunds kapell.

Är det ett yrke du bara kan lägga ifrån dig?

– Nej, jag arbetar lite fortfarande. Strax ska jag på en begravning.

Hans eget julfirande är traditionellt.

– Jag brukar laga gravad lax, leverpastej och aladåb och så blir det en julotta eller midnattsmässa.

Julkrubborna visas fram till den 4 januari.

Trämodell av Maria och Josef med det nyfödda Jesusbarnet.

Här är den världsberömda scenen uppbygd av papp.