”Gamla stan håller på att utarmas”

Gertrud Båge
Gertrud Båge vill helst hitta en keramiker som kan ta över både lokal och ugn.
Keramikbutiken på Österlånggatan har funnits sedan 1969.
Keramikbutiken på Österlånggatan har funnits sedan 1969.
Österlånggatan Gamla Stan.
Österlånggatan i Gamla stan.
Gertrud Båge och verkstadens ugn som båda flyttade in på 70-talet.
Gertrud Båge och verkstadens ugn som båda flyttade in på 70-talet.
Gertrud Båge
Gertrud tar vara på gammal lera som som legat i vatten och väntar på att läggas på tork.
Keramikbutiken på Österlånggatan har funnits sedan 1969.
Keramikbutiken på Österlånggatan har funnits sedan 1969.
Gertrud Båges keramikbutik.
Vid årsskiftet klappar Gertrud igen butiken efter snart fyra decennier.
Konsthantverkarna i Gamla stan trängs bort av höga hyror – nu tvingas Gertrud Båge stänga efter 35 år på Österlånggatan.
– Alla småbutiker med kvalitet försvinner, och krimskramsbutiker blir kvar. Staden håller på att utarmas, säger hon.

Efter 35 år klappar Gertrud Båges keramikbutik på Österlånggatan 39 igen.

– Det är väldigt sorgligt. Man måste ha egen verkstad och ugn, så det går inte att jobba hemma.

– Det är så roligt, jag hade tänkt dö vid drejskivan, säger Gertrud.

Då: En gata med karaktär

Gertrud berättar om en tid då Österlånggatan var hantverkarnas och galleristernas gata. På 70-talet erbjöd staden subventionerade hyror till dessa konstskapare för att bygga upp en konstnärlig karaktär på gatan.

– Vi lockades hit för att gatan skulle få ”karaktär”. Det blev riktigt trevligt att gå på Österlånggatan med alla dessa unika butiker, säger Gertrud Båge.

Hyrorna successivt högre

Texilarbetare, silversmeder, gallerister och keramiker gick samman i det som en gång kallades Grupp Glacus, för att tillsammans kämpa för konstskaparnas ekonomiska möjligheter att vara kvar på gatan. Men de subventionerade hyrorna skulle dock få ett slut 1986. Sedan dess har hyrorna successivt anpassats efter hyres- och bostadsmarknaden. Gertrud Båge är kritisk till att kulturbutiker försvinner från de centrala delarna av Stockholm.

– Alla småbutiker med kvalitet försvinner, och krimskramsbutiker blir kvar. Kultur måste finnas tillgänglig i centrala Stockholm så folk slipper åka till köpcentrum utanför staden. Men det måste vara någon med kulturintresse som värnar om det här. Staden håller på att utarmas.

Tendens att konstnärer tvingas ut

Sofie Grevette, jurist på Konstnärernas riksorganisation, KRO, håller med om att det finns en tendens att konstnärer och konsthantverkare tvingas bort från stadskärnan.

– Det är högre tryck på hyresmarknaden för bostäder och lokaler än för några år sedan. Både privata och offentliga värdar påverkas av det här. När det gäller lokaler så har ju marknadsvärdet ökat, och då ökar även hyrorna, och det påverkas såklart konstutövare av.

Dyrt att vara konsthantverkare

För att ha råd med hyran gick Gertrud i pension vid sjuttio, hon passade även på att byta till sig en billigare evakueringslägenhet när hennes egen skulle lyxrenoveras.

– Jag bad om halva ytan och halv hyran, bara för att jag skulle ha råd att fortsätta ha kvar butiken.

När Gertrud nu flyttar ut har intresset för att hyra hennes lokal varit stort, både från keramiker och andra konsthantverkare.

– Men alla backar när de hör hyran.

Enligt Grevette är inte höga hyror det egentliga problemet.

– Problemet är inte att man har en hög hyra, utan att konsten inte betalar. Det handlar om att konstnären ska få rimligt betalt, att få upp inkomsterna– inte bara att få ned kostnaderna.

Konstens plats i staden

Grevette menar även på att det handlar om vilken plats konsten ska ha i samhället, och hur det förvaltas.

– Det här handlar om vilken innerstad man vill ha. Vilken stadsplanering som görs och vilket samhälle man bygger. Yngre medlemmar kan aldrig drömma om egen ateljé, för det är 25 års väntetid. Därför söker många yngre och extremt begåvad konstnärer sig utomlands.

Mitt i Södermalm har sökt Stockholms stad för en kommentar.