Min lokala hjälte

Gav Cirkus Scott nytt liv

Robert Bronett är ute på turné med världens största cirkustält.

Men för bara några år sedan hade han helt lämnat cirkuslivet efter oenigheter med brodern Henry Bronett.

I stället jobbade han åt furst Rainier i Monaco.

Cirkusdirektören Robert Bronett är ute på en fem månader lång ”tältsemester”. Med sig har han världens största ambulerande tält på 4 000 kvadratmeter.

Sedan Robert Bronett återupplivade Cirkus Scott förra året har han ändrat koncept och vill bjuda publiken på en heldagsupplevelse, där man kan lära sig jonglera, gå på lina och bli ansiktsmålad.

Årets tema är att hitta trollkarlen Merlins borttappade trollstav och i föreställningen ska Europas enda kvinnliga kanonkula skjutas från en fem meter lång kanon.

Det är alltså mycket som skiljer sig från hur Cirkus Scott såg ut för tio år sedan

– Då var formen en nummervarieté, med en flint som kommer in.

En flint?

– Ja, säger Robert Bronett och pekar på sin kala hjässa.

– Brorsan Henry har det och pappa François hade det också.

År 2002 slutade Robert jobba med Cirkus Scott, som han då drev tillsammans med sin bror.

– Jag upptäckte att jag letade bra och dåliga argument för att inte göra som brorsan ville. Två starka personligheter med egna starka idéer i stället för gemensamma. Vi spillde energi och la för lite energi på att göra bra föreställningar.

Under ett par år drev Henry ­Cirkus Scott själv, men i dag skriver han böcker och föreläser.

– Det är skönt att få en bror tillbaka. Så länge vi inte behöver arbeta ihop fungerar det bra.

Under de nio åren Robert var borta från Cirkus Scott arbetade han bland annat för furst Rainier III av Monaco och var under fem år vd för bolaget Monte Carlo festival.

– Prins Rainier var en fantastisk man, oerhört rolig, kreativ och intelligent. Hade han inte varit furste hade Monaco inte varit en av Europas främsta industrinäringar. Han försökte vara min mentor, men jag lyssnade inte alltid med båda öronen.

Vad lärde du dig i Monaco?

– Åtminstone efteråt lärde jag mig att bli mer ödmjuk. När jag var yngre var jag så säker på mig själv och min förträfflighet, kanske på grund av ignorans och oförståelse för andras tillkortakommanden.

Efter tiden i Monaco hade han ”ett ben i Paris och en tå på Strandvägen”. I dag bor familjen allt mer på Älgö i Nacka, där de köpte ett sommarhus med sjöutsikt för tio år sedan. Nu är det ­ersatt med ett nytt hus, där han bara behöver öppna dörren så börjar barnen leka.

Hustrun Maria träffade Robert när brodern Henry anställde henne som säljare.

– Det var ögonblickets förälskelse och jag tänkte ”den här tjejen kan jag tänka mig att vakna upp vid resten av mitt liv”. Dagen efter sa jag att jag ville leva med henne.

Då var Maria tillsammans med en annan. ”Det är inga problem sa jag. Jag kan vänta”, berättar Robert. Efter ett par dagar svarade hon ja och nu har de levt ihop i 13 år.

Vad såg du hos Maria?

– Jag har stött och blött i olika förhållanden. Till slut visste jag vad jag letade efter. När man väl hittat det får man hålla i.

Akrobatiken sitter i för cirkusdirektör Robert Bronett som gör en ny turné med legendariska Cirkus Scott.

Fakta

Var riktigt akrobatisk i yngre dar

Namn: Robert Bronett.

Ålder: 47.

Familj: Fru Maria, 35, Barnen Carl, 2, Hannah, 5. Rebecca, 17, från en tidigare relation.

Bor: Nära vattnet på Östermalm och på Älgö i Nacka.

Yrke: Producent, cirkusdirektör.

Aktuell: Cirkus Scott reser tälten på Gärdet den 15–18 och 20–25 augusti.

Akrobatisk: ”När jag var yngre var jag riktigt duktig. Jag tror fortfarande att jag kan allt, medan mitt yngre alter ego säger att det aldrig kommer att gå.”

Fakta

Robert Bronett om...

Uppväxten: ”Jag växte upp i en förtrollad värld, välsignat omedveten om allt hårt arbete som krävs för att bygga upp en cirkus. Där var människor från olika kulturer, spännande djur och miljöer. Jag insåg att allt är möjligt och lärde mig respektera människor för vilka de är, inte titel eller utseende.”

Farmor Käte Bronett: ”Käte startade Cirkus Scott 1937. Hon kom från en rik tysk familj, såg komikern Bruno uppträda på Wintergarten, rymde med honom och byggde upp en egen existens. Hon drev cirkusen in på 1980-talet, då sonen François tog över och drev den till sin död 1994.”