Han tog sista bilden av Marilyn

Sommaren 1962 dog Marilyn Monroe.

Under några heta dagar i Los Angeles det året lyckades Leif-Erik Nygårds få bilden som blev den sista på filmstjärnan.

Han minns ett Los Angeles så hett att det var som en kokande gryta. Fotografen Bert Stern och hans assistent Leif Erik Nygårds hade tagit med sig all sin studioutrustning och riggat upp den för att i tre dagar fotografera Marilyn Monroe för modetidningen Vogue.

När hon hade poserat med alla kläder de skulle fotografera och alla bilder var tagna, hade de en dag över och Bert Stern ville ta en nakenbild. Filmstjärnan sa nej och stämningen sjönk när han tjatade.

– Plötsligt säger Stern då: ”Du får packa ihop, hyra en lastbil och köra i väg allting. Jag sticker med flyget nu.” Och jag tänkte att jag måste få en bild så att jag kan visa för kompisarna att jag träffat henne. De skulle inte tro mig annars, säger Lars-Erik Nygårds.

Då satt Marilyn Monroe där bara insvept i ett lakan. Hon sa att det gick bra.

– Så jag gick och hämtade en kamera. Då tog hon av sig allt och lade sig på sängkanten, helnäck. Jag blev lite chockad. Men jag tog bilden, säger han.

Av respekt väntade han länge med att få bilden publicerad. Först 22 år efter filmstjärnans död publicerades den i ett nummer av herrtidningen Playboy.

Leif-Erik Nygårds ville bara pröva på jobbet, men kunde ingenting, när han fick sitt första assistentjobb 1960 hos bildbyrån Tio fotografer. Där lärde han sig inte så mycket, berättar han. Så efter ett halvår åkte han till New York och knackade på hos modefotograferna Irving Penn och Bert Stern.

Han fick börja hos Stern och kunde efter ett år söka sig vidare till Penns studio. Efter ytterligare några år startade han eget och hade redan goda kontakter med Vogue och andra kunder.

Det sociala klimatet på Vogue var dock inte det roligaste. Han jämför det med hur samma tidnings redaktion skildras i filmen ”Djävulen bär Prada”.

– Det var som en jävla totempåle. När man arbetade åt Penn och var hans ”sidekick” var man så högt upp på totempålen att skitstövlarna inte kunde prata med en. Men när man arbetade åt sig själv var man ingen. Så jag slutade med modefotografering.

På 1970-talet flyttade Leif-Erik­ Nygårds hem till Sverige, men han har kunnat fortsätta resa till Hollywood för att fotografera de största stjärnorna. Det har han fortsatt med även efter pensionen.

– En del får man tid att prata med. Vissa är trevliga. Vissa hinner man aldrig lära känna. Brad Pitt och Johnny Depp har folk omkring sig som ska stå och snacka när man ska fota.