Hon åker 60 mil för att repa

”Jag vill få fler tjejer att komma fram inom metal”, säger Frida Erenius.
”Jag vill få fler tjejer att komma fram inom metal”, säger Frida Erenius.
Sångerskan Frida Eurenius bor i Västerhaninge – hennes band finns i Hammerdal i Jämtland.

– Jag pendlar 60 mil för att repa med dem.

I de jämtländska skogarna, bland skoteråkare och älgjägare skapas symfonisk metallmusik av hög kvalitet.

Där bor medlemmarna i Lapis Lazuli – med ett undantag: Frida Eurenius.

– De sökte en sångerska och vi fick kontakt på nätet. Jag tog flyget till Östersund för en audition.

Femton sökte jobbet men Frida var den som imponerade mest. Avståndet Västerhaninge-Hammerdal såg bandet snarast som ett fall framåt.

– De tyckte det var bra att få en sångerska från Sverige. Den förra bodde i San Diego. Nu kunde hela bandet i alla fall träffas och repa regelbundet, säger Frida Eurenius.

Dagen efter audition var det dags för första spelningen.

Frida jobbade i fyra dagar, och åkte hem igen innan det var dags för nästa spelning och en ny flygtur norrut.

Det krävs en stor passion för musiken om man ska orka med att pendla. Men det finns få band som sysslar med symfonisk metall i Sverige. Den kanske mest kända gruppen är finsk och heter Nightwish. Ett av bandets adelsmärken är dess operaskolade sångerska.

När Frida Eurenius ska beskriva musikgenren hon älskar använder hon fem ord:

– Symfonisk, storslagen, hård, tung och vacker.

Flest fans har Lapis Lazuli i länder som Brasilien och Tyskland.

– I Brasilien har de skapat en blogg i vårt namn.

Just nu går Frida och bandet i väntans tider. De är en av 20 finalister i en tävling om en konsert på Sveriges största hårdrocksfestival, Sweden rock, i juni i Sölvesborg.

Hon har jobbat mycket med rösten ända sedan hon sjöng i kyrko-kören som 10-åring.

– Då var jag fortfarande för blyg för att sjunga solo.

Musiken som strömmade ur barndomshemmets högtalare kom från föräldrarnas plattor med Genesis, Simon and Garfunkel och Ace of Base. Därifrån fick hon känslan för bra melodier, som också är centralt i symfonisk metal.

När Frida var 15 år fick hon sin första gitarr – en nylonsträngad akustisk.

– Då var jag redan inne på hårdrock och försökte ta ut Metallica-riff på gitarren.

Hon kom in på Fredrika Bremers musikinriktade program och fick en elgitarr.

– Den gick ju att spela hårdrock med, men jag var för otålig för att lära mig att bli tillräckligt bra. Att bli en duktig hårdrocksångerska gick snabbare, tyckte jag.

Frida stängde in sig i sovrummet och övade att sjunga till hårdrockslåtar.

– Pappa brukade stå utanför och tjuvlyssna. Han sa att det lät bra, men jag var inte helt övertygad.

Efter gymnasiet gällde det att hitta band att repa med.

– På internet fick jag kontakt med några hårdrockare från Södertälje. Ålderskillnaden var stor – de var 40-plussare men de spelade den musik jag gillade, och det var här när jag fick vräka på ordentligt som jag insåg att jag hade kapaciteten.

I hennes nästa band – ett progressivt rockband från Strängnäs – rådde motsatta förhållanden.

– Där var jag plötsligt äldst, keyboardisten var bara 16 år, men det var kanske de skickligaste musiker som jag spelat med.

Utöver den symfoniska metallen har Frida Eurenius tagit på sig ett uppdrag som ligger henne varmt om hjärtat.

– Jag vill få fler tjejer att komma fram inom metal, och inte bara som sångerskor. Det är en av anledningarna att jag spelar med tjejbandet Sinsis. I det bandet spelar vi riktigt hård musik. Jag hade själv velat ha fler kvinnliga förebilder när jag var yngre.

Fakta

Lapis Lazuli.